Korpen var en av de 48 konstellationerna som listades av den antike astronomen Ptolemaios i hans samlingsverk Almagest.
Mytologi
Enligt den grekiska mytologin så skickade Apollon korpen hämta vatten med en bägare, men korpen stannade för att äta fikon. Instället för att berätta sanningen så ljög korpen att ormen hade hindrat honom från att nå vattnet, och så höll han en orm i sin näbb som bevis. Apollon förstod att det var en lögn och kastade upp korpen, bägaren och ormen på stjärnhimlen. Dessutom straffade han den lögnaktiga fågeln extra genom att se till att bägaren skulle vara utom räckhåll.[4]
Stjärnor
Korpens huvudstjärnor framträder starkt mot sina ljussvaga grannar i omgivande stjärnbilder. De fyra starkaste, Delta, Gamma, Epsilon och Beta Corvi bildar en asterism där Gamma och Delta Corvi pekar på Spica i Jungfruns stjärnbild. [5][3]
γ - Gamma Corvi (Gienah) är ljusstarkast och har magnitud 2,59. Dess namn kommer från arabiskans uttryck ”al-janāħ al-ghirāb al-yaman” som betyder “kråkans högra vinge”.
δ - Delta Corvi (Algorab) har magnitud 3,1. Dess egennamn kommer från arabiska ”al-ghuraab” som betyder “kråka”.
ε - Epsilon Corvi (Minkar) har magnitud 3,02. Dess egennamn kommer från arabiska ” almánxar” som betyder “kråkans näsborre”.
α - Alfa Corvi (Alchiba) är endast den femte stjärnan i ljusstyrka, trots sin Bayer-beteckning. Den har magnitud 4,02. Den är därmed tredje svagaste stjärnan med alfa-beteckning, bara ljusstarkare än Alkes (Alfa Crateris) i Bägaren och Alfecca Meridiana (Alpha Coronae Australis) i Södra kronan.