Här är en sammanställning på de stjärnor som har ett egennamn och de ljusstarkaste.[4][5]
γ - Eltanin (Etamin, Gamma Draconis) är den ljusstarkaste stjärnan med magnitud 2,36. Om ungefär 1,5 miljoner år kommer Eltanin att passera på bara 28 ljusårs avstånd från jorden och då vara den ljusstarkaste stjärnan på himlen – nästan lika ljusstark som Sirius är idag.
β - Rastaban (Beta Draconis) är en gul stjärna med magnitud 2,79.
δ - Delta Draconis (Altais) är en gul jättestjärna med magnitud 3,07.
ζ - Zeta Draconis (Aldhibah) har magnitud 3,17. Den kallas ibland Nodus III eller “Tredje knuten” vilket anspelar på dess plats i Drakens svans.
ι - Jota Draconis (Edasich) är en orange jätte med magnitud 3,29. En exoplanet upptäcktes 2002, Jota Draconis b, vilket var den första upptäckten av en planet runt en jättestjärna.
α - Thuban (Alfa Draconis) är trots sin Bayer-beteckning inte alls den ljusstarkaste stjärnan I Draken, med magnitud 3,65. Den var polstjärna mellan 3942 och 1793 f. Kr.
χ - Chi Draconis (Batentaban Borealis) är en multipelstjärna med magnitud 3,68.
κ - Kappa Draconis (Shǎowèi) är en blå jättestjärna med magnitud 3,82. Den tros vara på väg att bli en röd jätte. Mellan 1793 och 1000 f. Kr. var den närmast himmelspolen bland de stjärnor som är synliga för blotta ögat, men ansågs aldrig som polstjärna, eftersom Kochab (Beta Ursae Minoris) är betydligt ljusstarkare och också låg ganska nära.
Q1634+706 är en kvasar som är det mest avlägsna objekt som går att se med en amatörastronomutrustning. Den är av magnitud 14,66 och befinner sig 12,9 miljarder ljusår från jorden.
Markarian 205 är en annan kvasar i området. Magnitud 15,24.