Moore märkte att Messiers katalog, som används av många amatörastronomer till som en lista på deep-sky-objekt att observera saknar flera av himlens ljusaste objekt,[1] såsom Hyaderna, Dubbelhopen (NGC 869 och NGC 884) och Bildhuggargalaxen (NGC 253). Moore märkte också att eftersom Messier gjorde sin lista utgående från observationer gjorda i Paris, innehöll listan inte flera ljusa objekt längre söderut, som Omega Centauri, Centaurus A, the NGC 4755 och 47 Tucanae.[1][2] Moore skapade en lista på 109 objekt – för att ha samma antal objekt som Messiers katalog (110 minus
Messier 102 som i verklighet är samma objekt som Messier 101.)[1] Listan publicerades i Sky & Telescope i december 1995.[3]
Moore använde sitt andra efternamn (Caldwell) som listans namn, eftersom den första bokstaven av "Moore" redan används för Messiers katalog.[4][1] Objekt i katalogen är listade med ett "C" och numret av objektet (1 till 109).
Tvärtemot objekten i Messiers katalog, som är listade ungefär i upptäcktsordningen,[5] är Caldwellobjekten listade enligt deklination, C1 längst norrut och C109 längst söderut.[1] Vissa fel har förekommit i listan, exempelvis identifierade den S Norma-hopen (NGC 6087) som NGC 6067 och kallade Lambda Centauri-hopen (IC 2944) för Gamma Centauri-hopen.[1]
.jpg){kind=small}
