Stenskvättor

Denna artikel avhandlar fågelsläktet Oenanthe. För växtsläktet Oenanthe se stäkror.

Stenskvättor
Nunnestenskvätta (Oenanthe pleschanka)
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Tättingar Passeriformes
Familj	Flugsnappare Muscicapidae
Släkte	Stenskvättor Oenanthe
Vetenskapligt namn
§ Oenanthe
Auktor	Vieillot, 1816
Arter
se text
Stenskvätta (Oenanthe oenanthe)

Stenskvättor (Oenanthe) är ett släkte med tättingar i familjen flugsnappare.[1]

Utseende

Övergumpen och den långa stjärten är hos merparten av arterna karaktäristiskt svart och vit, eller röd med vita markeringar. Hos merparten av arterna skiljer sig dräkterna hos de båda könen åt och enbart hanarna har en kontrastrik iögonfallande dräkt men honan delar artens typiska stjärt och övergumpsteckning.

Utbredning

Alla arter inom familjen flugsnappare har sin utbredning i gamla världen i Europa, Afrika och främre delen av Asien. En art, stenskvättan (Oenanthe oenanthe), har också etablerat en liten population på Grönland och i Kanada. De nordligt häckande arterna inom släktet är långflyttare som övervintrar i Afrika.

Ekologi

Stenskvättorna är insektsätande tättingar som lever i öppna, ofta torra biotoper. De bygger ofta sina bon i håligheter eller skrevor bland klippor eller större stenar och nyttjar övergivna bon från andra arter.

Taxonomi

Tidigare fördes stenskvättorna liksom flera andra små trastlika fåglar som näktergalar, rödstjärtar och buskskvättor till familjen trastar, men dessa har efter DNA-studier visat sig vara närmare släkt med flugsnappare. [2][3]

Nyligen utförda genetiska studier visar också att släktet så som det traditionellt är konstituerat är parafyletiskt gentemot flera andra släkten. Fem arter tidigare placerade i Cercomela och en art i Myrmecocichla bör istället föras till Oenanthe, medan Oenanthe monticola bör föras till Myrmecocichla.[4][5][6]

Oenanthe är också det vetenskapliga namnet på växtsläktet stäkror och det vetenskapliga namnet härstammar från grekiskans oenos (οίνος) "vin" och anthos (ανθός) "blomma". För stäkrorna refererar det till dess vinluktande blommor,[7] och för fågelsläktet refererar det till att stenskvättan (O. oenanthe) anländer till Grekland om våren just då vinrankorna blommar.[8]

Arter inom släktet

Även artgränserna i släktet är under diskussion. Denna lista med 33 arter följer tongivande IOC med kommentarer om avvikelser:[9]

• Stenskvätta (Oenanthe oenanthe)
• Atlasstenskvätta (Oenanthe seebohm)
• Svartbröstad stenskvätta (Oenanthe pileata)
• Jemenstenskvätta (Oenanthe bottae) – tidigare underart till svartpannad stenskvätta (bottae sensu lato)
• Höglandsstenskvätta (Oenanthe frenata) – tidigare underart till svartpannad stenskvätta (bottae sensu lato)
• Sahelstenskvätta (Oenanthe heuglinii)
• Isabellastenskvätta (Oenanthe isabellina)
• Munkstenskvätta (Oenanthe monacha)
• Ökenstenskvätta (Oenanthe deserti)
• Västlig medelhavsstenskvätta (Oenanthe hispanica)
• Östlig medelhavsstenskvätta (Oenanthe melanoleuca)
• Cypernstenskvätta (Oenanthe cypriaca)
• Nunnestenskvätta (Oenanthe pleschanka)
• Vitpannad stenskvätta (Oenanthe albifrons) – tidigare i Myrmecocichla
• Somaliastenskvätta (Oenanthe phillipsi)
• Berberstenskvätta (Oenanthe moesta)
• Svartstjärt (Oenanthe melanura) – tidigare i Cercomela
• Roststjärtad stenskvätta (Oenanthe familiaris) – tidigare i Cercomela
• Brunstjärtad stenskvätta (Oenanthe scotocerca) – tidigare i Cercomela
• Awashstenskvätta (Oenanthe dubia) – tidigare i Cercomela
• Brun stenskvätta (Oenanthe fusca) – tidigare i Cercomela
• Orientstenskvätta (Oenanthe picata) – delas upp i tre arter av Birdlife Sverige: karakoramstenskvätta (O. capistrata), alajstenskvätta (O. opistholeuca) och afghanstenskvätta (O. picata i begränsad mening)
• Svart stenskvätta (Oenanthe leucura)
• Etiopienstenskvätta (Oenanthe lugubris)
• Vitkronad stenskvätta (Oenanthe leucopyga)
• Svartvit stenskvätta (Oenanthe albonigra)
• Vitryggig stenskvätta (Oenanthe finschii)
• Maghrebstenskvätta (Oenanthe halophila) – ofta underart till lugens
• Sorgstenskvätta (Oenanthe lugens)
  • Zagrosstenskvätta (Oenanthe [l.] persica) – urskils som egen art av Birdlife Sverige
• Basaltstenskvätta (Oenanthe warriae) – ofta underart till lugens
• Arabstenskvätta (Oenanthe lugentoides
• Kurdstenskvätta (Oenanthe xanthoprymna)
• Persisk stenskvätta (Oenanthe chrysopygia)

Källor

• Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

Noter

1. Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
2. Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 12 april 2016 hämtat från the Wayback Machine. Mol Phylogenet Evol.
3. Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 2 april 2015 hämtat från the Wayback Machine. Zool Scripta.
4. Aliabadian, M., M. Kaboli, M.I. Förschler, V. Nijman, A. Chamani, A. Tillier, R. Prodon, E. Pasquet, P.G.P. Ericson, and D. Zuccon (2012), Convergent evolution of morphological and ecological traits in the open-habitat chat complex (Aves, Muscicapidae: Saxicolinae) Arkiverad 25 oktober 2021 hämtat från the Wayback Machine., Mol. Phylogenet. Evol. 65, 35-45.
5. Voelker, G., R.C.K. Bowie, B. Wilson and C. Anderson (2012), Phylogenetic relationships and speciation patterns in an African savanna dwelling bird genus (Myrmecocichla), Biol. J. Linn. Soc. 106, 180-190.
6. Outlaw, R.K., G. Voelker, and R.C.K. Bowie (2010), Shall we chat? Evolutionary relationships in the genus Cercomela (Muscicapidae) and its relation to Oenanthe reveals extensive polyphyly among chats distributed in Africa, India and the Palearctic, Mol. Phylogenet. Evol. 55, 284-292.
7. ”Dropwort, Hemlock Water”. A Modern herbal. Botanical.com. http://www.botanical.com/botanical/mgmh/d/drophe21.html. Läst 5 februari 2008. 
8. ”Northern Wheatear”. eNature. http://www.enature.com/flashcard/show_flash_card.asp?recordNumber=bd0637. Läst 5 februari 2008. 
9. Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.1). doi :  10.14344/IOC.ML.14.1.