Svartstjärt[2] (Oenanthe melanura) är en tätting i familjen flugsnappare som förekommer i Afrika strax söder om Sahara samt i Mellanöstern.[3]
Kännetecken
Utseende
Svartstjärten är en 14–16 centimeter lång rätt karaktärslös fågel bortsett från den helsvarta stjärten som gett den dess namn. Ovansidan är grå med en kontrasterande svart lillvinge, medan undersidan är ljusare. Näbb och ben är svarta. Ansiktet saknar egentliga karaktärsdrag. Könen är lika.[4]
Läten
Sången utgörs av två eller tre klara, djupa, flöjtande och vemodiga stavelser med fyra till fem sekunder emellan. Varningslätet är ett visslande vih.[4]
Utbredning och systematik
Svartstjärt delas in i sex underarter med följande utbredning:[5]
Oenanthe melanura neumanni – från västra Saudiarabien till Jemen, Aden och Hadramaut
Släktestillhörighet
Tidigare placerades arten i släktet Cercomela, men flera DNA-studier visar att släktet är parafyletiskt och att arten istället utgör en del av stenskvättesläktet Oenanthe.[6][7][8]
Svartstjärten förekommer i bergsöken och blockrika sluttningar med spridda buskage. Den ses ofta sitta på undersidor av akaciekronor eller på marken. Den är ofta helt oskygg men rastlös. Den brer ofta ut stjärt och vingar och sluter dem igen eller pumpar stjärten nedåt.[4]
Häckning
Svartsjärten är monogam och paren stannar i häckingsreviret året runt.[11] Honan bygger ett grunt skålformat bo av gräs och löv som placeras mellan stenblock, i en klippskreva eller i en oanvänd bohåla i marken.[12] Hon lägger också ofta ut små stenar vid boets ingång. Tre till fyra blekt blå ägg ruvas av honan i 13–14 dagar. Ungarna som matas av båda föräldrarna blir flygga efter 14 dagar. Svartstjärten kan lägga upp till tre kullar per år.[12]
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanligt eller mycket vanligt förekommande i ökenlandskap i Israel.[1]
^ [abc] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 289. ISBN 978-91-7424-039-9
^Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
^Outlaw, R.K., G. Voelker, and R.C.K. Bowie (2010), Shall we chat? Evolutionary relationships in the genus Cercomela (Muscicapidae) and its relation to Oenanthe reveals extensive polyphyly among chats distributed in Africa, India and the Palearctic, Mol. Phylogenet. Evol. 55, 284-292.
^Collar, N.. ”Blackstart (Oenanthe melanura)”. i del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. m.fl.. Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions. Läst 3 maj 2017.
.jpg)
