Atlasstenskvätta
Atlasstenskvätta[2][3] (Oenanthe seebohmi) är en nordafrikansk tätting i familjen flugsnappare. Den behandlas traditionellt som underart till stenskvättan (Oenanthe oeanthe), men urskiljs allt oftare som egen art. UtseendeAtlasstenskvättan är lik stenskvättan med det för släktet typiska T-formade mönstret på stjärten, grå ovansida och svarta vingar. Adulta hanen har i häckningsdräkt dock svart strupe, svarta undre vingtäckare och mer vitt i pannan.[2] Den har även ljusare bröst och undersida.[4] Vingen är också kortare medan näbb och stjärt är längre.[4] Honan är i princip helt lik stenskvättehonan men vissa individer har mörkskuggad grå strupe. Lätena är även de lika stenskvättans, men sången möjligen svagare och mindre skrapig.[2] Utbredning och systematikFågeln förekommer i nordvästra Afrika från Marocko till nordöstra Algeriet.[5] Den är en kortflyttare som vintertid rör sig söderut till Västafrika, huvudsakligen sydvästra Mauretanien och Senegal till västra Mali, ibland även södra Marocko.[4] Arten har tillfälligt setts i Kanarieöarna och Tunisien.[6] I mars 2016 sågs en individ även på Malta samt i maj 2017 i Nederländerna.[7] ArtstatusAtlasstenskvättan behandlades tidigare som underart till stenskvätta (Oenanthe oenanthe). Den urskiljs dock i allt större utsträckning som egen art på basis av hanens avvikande dräkt och allopatrisk utbredning, bland annat i fälthandböcker som Fågelguiden[2], sedan 2016 av Birdlife International och IUCN,[1], sedan 2021 även av tongivande International Ornithological Congress (IOC).[8] och sedan 2022 av Clements et al.[5] LevnadssättAtlasstenskvättan trivs på gräsklädda steniga bergssluttningar mellan 1500 och 2350 meter över havet. Den häckar i ett hål i marken eller stenrösen.[2] Status och hotArten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Populationen har inte uppskattats sedan arten urskildes från stenskvättan.[1] NoterKommentarerKällor
Externa länkar
|