|
Od (lok)
Od-loken var en serie elektrolok inom Statens Järnvägar (SJ) med axelföljden D, som användes vid Malmbanan från år 1922[1][2]. Od-loken användes i första hand för växling av malmvagnar, men användes även för att dra godståg[1]. Två multipelkopplade Od-lok var även kapabla att dra malmtåg med vagnvikter på 1248 ton mellan Kiruna och Riksgränsen inom loppet av 3 timmar och 20 minuter[1]. Od-loken tillverkades av Aktiebolaget Svenska Järnvägsverkstäderna (ASJ)[1]. Huvudentreprenör var Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget (ASEA) som också levererade lokets elektriska utrustning[1]. Totalt 10 lok färdigställdes och levererades till SJ under 1922[1][2]. Slopning skedde under perioden 1957-68[1][2], och år 1970 var samtliga Od-lok skrotade[2]. Fotografier på Od-lok finns publicerade hos Digitalt Museum, se Externa länkar. Tekniska dataLoket hade två stycken seriekopplade 565 hk kommutatormotorer som var mekaniskt sammankopplade till en gemensam reduktionsväxel[1]. Reduktionsväxeln överförde kraften till en blindaxel, vars blindhjul i sin tur överförde kraften till drivhjulen via koppelstänger[1]. Den största tillåtna vagnvikten uppgick till mellan 600 och 700 ton beroende på vilken del av Malmbanan Od-loken opererade[1]. Två Od-lok kunde köras multipelkopplade[1]. Lokkorgen var byggd i trä och beklädd med teakpanel[1], en design som senare återkom i Pb-, Oe-, Of- och de tidiga D-loken. Värdena i tabellen, utom axeltrycket, är enligt Svenska Ellok[1]. Axeltrycket är enligt Kungliga Järnvägsstyrelsen, som också anger en dragkraft på 24 ton[3]. Svenska Ellok baserar sitt dragkraftsvärde på maximalt tillåten motorström[1].
Od-lokets elektriska systemOd-lokens elektriska utrustning levererades av ASEA[1]. Via kontaktledningen matades huvudtransformatorns primärsida med nominellt 15 kV växelström, antingen med frekvensen 15 eller 16⅔ Hz. Varje lok hade två strömavtagare[1]. På huvudtransformatorns sekundärsida fanns fyra spänningsuttag för drivmotorström, som via 12 kontaktorer kombinerades till 10 olika nivåer av drivmotorspänningar[1]. Föraren styrde kontaktorerna via ett reglage, den s.k. kontrollern. Kontrollern hade 10 huvudlägen och ett s.k. halvläge för lågfartsmanövrering[1]. Mellan varje huvudläge fanns ett övergångsläge som kopplade upp spänningen separat i ett eventuellt multipelkopplat Od-lok[1]. På så sätt kunde föraren undvika alltför stora dragkraftssprång vid multipeldrift[4]. Od-loket blev utrustad med elektrisk tågvärme år 1925[1], vilket antyder att loket även drog persontåg som bisyssla. Det finns fotografier på Od-lok som drar persontåg. Od-loket som snöröjareEn bisyssla Od-loken hade vintertid, var att skjuta en speciell snöslunga[1]. Två snöslungor levererades 1924[1][5], varav en (SJ nr A-3) finns bevarad i driftsdugligt skick vid Norrbottens Järnvägsmuseum[5]. Snöslungan har axelföljden 2’2’ och saknar därför egen framdrivning. Däremot har snöslungan en egen strömavtagare och transformator för att driva den elmotor som får själva ploghjulet att rotera[1]. Drivmotorn till ploghjulet är en ASEA SJ 1303, dvs en likadan motor som drev själva Od-loken[1][5]. Normalt roterar ploghjulet med 125 varv/minut, och som mest 175 varv/minut[5]. Snöslungan är utrustad med en kontroller så att lokföraren kunde fjärrmanövrera det påskjutande Od-loket via en multipelkabel[1]. Källor
Referenser
Externa länkar
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Portal di Ensiklopedia Dunia
