N2 (ånglok)

N2
JvmKDAJ03138.jpg
UGJ I-lok nr 29
Järnvägsmuseet KDAJ03138
Tillverkningsår1916
Byggt antal3
Axelföljd1'D1'
Effekt1110 ihk
Största tillåtna hastighet70 km/h
Startdragkraft10550 kg

Littera N2 var tre stycken ånglok inom Statens Järnvägar (SJ), av typen tanklok med invändiga cylindrar. Loken levererades ursprungligen 1916 till Uppsala–Gävle Järnväg (UGJ) som littera I, och tillverkades av Motala Verkstad AB. N2-loken tillhörde Sveriges kraftigaste tanklok när de levererades, och gick under smeknamnet ”Stortankarna”. De användes i godståg, och efter 44 års tjänstgöring avställdes loken och blev beredskapslok under ytterligare 10 år. Ett lok finns bevarat vid Järnvägsmuseet i Gävle.

Historisk logg

Årtal Händelse
1916 Levererans från Motala Verkstad till UGJ. Littereras I, med nr 27-29.
1933 Övertas av SJ och littereras OKe, med nr 1519-1521.
1934 Lok nr 1520 avyttras till Helsingborg-Hässleholm Järnväg (HHJ) som HHJ nr 32.
1940 Lok nr 1520 återgår till SJ.
1942 Littereras N2 med bibehållen nummerserie.
1960 Avställs och blir beredskapslok.
1970 Slopning.
1971 Nr 1521 ställs upp som monument i Motala (senare överförd till Gävle Järnvägsmuseum).
1973 Nr 1520 skrotas av Kalmar Verkstad.
1979 Nr 1519 skrotas i Vislanda.

Källa[1]

Tabell, huvuddata

Huvuddata
Axelanordning och spårvidd Axelanordning 1'D1'
Spårvidd 1435 mm
Hjuldiametrar Löphjul, främre Okänd
Drivhjul 1400 mm
Löphjul, bakre Okänd
Cylindrar Antal 2
Diameter 544 mm
Slaglängd 640 mm
Panna Rostyta 2,63 m2
Eldyta, total 130,0 m2
Överhettningsyta 38,6 m2
Ångtryck 12 kg/cm2
Vikter (†) Tjänstevikt 85300 kg (††)
Adhesionsvikt 60000 kg
Största axeltryck Okänd
Förråd Kol 4100 kg
Vatten 10000 liter
Dimensioner Längd över buffertar 13650 mm (‡‡)
Hjulbas Okänd
Prestanda Startdragkraft 10550 kg
Största tillåtna hastighet 70 km/h (‡‡)
Indikerad effekt 1110 ihk (‡)

†) Gäller vid fyllda kol- och vattenförråd.
‡) Värdet är beräknat enligt Höijer (stycke 1251), och gäller vid den gynnsammaste hastigheten (65 km/h), och vid normal rostansträngning. Beräkningen antar att N2-loket saknade matarvattenförvärmare.
††) http://www.svenska-lok.se anger 88200 kg.
‡‡) Uppgift hämtad från http://www.svenska-lok.se

Källa[2].

Källor

  • Höijer, Elis (1921). Lokomotivlära. Kungliga Järnvägsstyrelsen. sid. 98-99 

Noter

  1. ^ http://www.svenska-lok.se
  2. ^ Lokomotivlära