V380 Cygni

V380 Cygni
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildSvanen
Rektascension19t 50m 37,32678s[1]
Deklination+40° 35′ 59,1351″[1]
Skenbar magnitud ()5,61 – 5,78[2]
Stjärntyp
SpektraltypB1.5 II-III + B2 V[3]
VariabeltypAlgolvariabel[2]
Astrometri
Radialhastighet ()+1,82 ± 0,74[4] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -3,125 ± 0,055[1] mas/år
Dek.: -8,067 ± 0,053[1] mas/år
Parallax ()0,8673 ± 0,0510[1]
Avstånd3 800 ± 200  (1 150 ± 70 pc)
Detaljer
Massa11,80 ± 0,13[5] M
Radie16,00 ± 0,13[5] R
Luminositet54 200 ± 2 700[5] L
Temperatur21 500[5] K
Andra beteckningar
HD 187879, AG+40 1912, ALS 10571, AP J19503733+4035591, BD+40 3902, CEL 4859, FK5 3584, GSC 03141-03692, HIC 97634, HIP 97634, HR 7567, KIC 5385723, LS III +40 2, 2MASS J19503733+4035591, PPM 58921, SAO 48892, TD1 25579, TYC 3141-3692-1, uvby98 100187879, V380 Cygni, Gaia DR3 2073743839843579776, Gaia DR1 2073743835537822336, Gaia DR2 2073743839843579776[4][6]

V380 Cygni eller HD 187879 är en dubbelstjärna i mellersta delen av stjärnbilden Svanen. Den har en minsta skenbar magnitud av ca 5,78[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallax Gaia Data Release 3 på ca 0,867 mas[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 3 800 ljusår (ca 1 150 parsec) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet av ca 2 km/s.[4]

Observation

V380 Cygni upptäcktes vara en spektroskopisk dubbelstjärna av Walter Sydney Adams, baserat på tre spektra tagna på separata nätter 1912 vid Mount Wilson Observatory.[7][8] Binärens omloppsbana med en period av 12,427[9] dygn beräknades första gången från spektra som erhölls 1920 vid DDO.[8] Eftersom den fysiska separationen av spektroskopiska binärer ofta är relativt liten, är de goda kandidater för att vara en förmörkelsevariabel. Av den anledningen tog Joel Stebbins 1923 in V380 Cygni (då kallad Boss 5070) i en tidig fotoelektrisk fotometristudie. En sekundär förmörkelse upptäcktes i juni 1923 den första natten som stjärnan observerades.[10][11]

Eftersom den är ett viktigt testobjekt för modeller av massiva stjärnor, har det varit föremål för många vetenskapliga studier.[5]

Egenskaper

Primärstjärnan V380 Cygni A är en blå jättestjärna av spektralklass B1.5 II-III.[3] Den har en massa av ca 11,8[5] solmassor, en radie av ca 16[3] solradier och utsänder energi från dess fotosfär motsvarande 54 200[5] gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 21 500 K.[5]

Följeslagaren V380 Cygni B är en blå stjärna i huvudserien av spektralklass B2 V.[3] Den har en massa av ca 7,2[5] solmassor, en radie av ca 3,9[5] solradier och utsänder energi från dess fotosfär motsvarande 3 000[5] gånger solen vid en effektiv temperatur av 22 000 K.[5]

Ljuskurva för V380 Cygni, anpassad från Tkachenkoet al. (2012).[5] De blå punkterna i det övre diagrammet visar Kepler-data. Den röda linjen visar en modell för ljuskurvan som antar att de två stjärnorna inte har någon inneboende variabilitet. Det nedre diagrammet visar Kepler-data med modellen subtraherad, vilket avslöjar den inneboende variabiliteten.

V380 Cygni observerades flera gånger vid hög kadens, under många dagar, av Keplerteleskopet. Förutom de ljusstyrkavariationer som orsakas av förmörkelser, visar Keplerdata att primärstjärnan har betydande inre variabilitet som troligast orsakas av svängningar i gravitationsläge.[5]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, V380 Cygni, 29 juli 2024.

Noter

  1. ^ [a b c d e f] Vallenari, A.; et al. (Gaia collaboration) (2023). "Gaia Data Release 3. Summary of the content and survey properties". Astronomy and Astrophysics. 674: A1. arXiv:2208.00211. Bibcode:2023A&A...674A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202243940. S2CID 244398875. Gaia DR3 record for this source at VizieR.
  2. ^ [a b c] Samus', N. N.; Kazarovets, E. V.; Durlevich, O. V.; Kireeva, N. N.; Pastukhova, E. N. (2017). "General catalogue of variable stars: Version GCVS 5.1". Astronomy Reports. 61 (1): 80. Bibcode:2017ARep...61...80S. doi:10.1134/S1063772917010085. S2CID 125853869.
  3. ^ [a b c d] Hill, G.; Batten, A. H. (December 1984). "Studies of early-type variable stars. III. The orbit and physical dimensions for V380 Cygni". Astronomy and Astrophysics. 141: 39–48. Bibcode:1984A&A...141...39H. Hämtad 14 januari 2023.
  4. ^ [a b c] Hämtad 2024-08-02.
  5. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] Tkachenko, A.; Aerts, C.; Pavlovski, K.; Southworth, J.; Degroote, P.; Debosscher, J.; Still, M.; Bryson, S.; Molenberghs, G.; Bloemen, S.; de Vries, B. L.; Hrudkova, M.; Lombaert, R.; Neyskens, P.; Pápics, P. I.; Raskin, G.; Van Winckel, H.; Morris, R. L.; Sanderfer, D. T.; Seader, S. E. (July 2012). "Detection of gravity modes in the massive binary V380 Cyg from Kepler space-based photometry and high-resolution spectroscopy". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society: Letters. 424 (1): L21-L25. arXiv:1205.0554. Bibcode:2012MNRAS.424L..21T. doi:10.1111/j.1745-3933.2012.01277.x. S2CID 54027022.
  6. ^ "V380 Cyg -- Eclipsing Binary". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2023-01-12.
  7. ^ Adams, W. S. (December 1914). "Ten Spectroscopic Binaries". Publications of the Astronomical Society of the Pacific. 26 (156): 261. Bibcode:1914PASP...26..261A. doi:10.1086/122362. S2CID 122672368.
  8. ^ [a b] Harper, W. E. (January 1920). "The orbit of the spectroscopic binary Boss 5070". Publications of the Dominion Astrophysical Observatory Victoria. 1: 257–261. Bibcode:1920PDAO....1..257H. Hämtad 13 januari 2023.
  9. ^ Guinan, Edward F.; Ribas, Ignasi; Fitzpatrick, Edward L.; Giménez, Ávaro; Jordi, Carme; McCook, George P.; Popper, Daniel M. (November 2000). "Eclipsing Binaries as Astrophysical Laboratories: Internal Structure, Core Convection, and Evolution of the B-Star Components of V380 Cygni". The Astrophysical Journal. 544 (1): 409–422. arXiv:astro-ph/0005029. Bibcode:2000ApJ...544..409G. doi:10.1086/317211. S2CID 13454782. Hämtad 14 januari 2023.
  10. ^ Stebbins, Joel (January 1928). "Photo-Electric Photometry of Stars. Chapter VIII. Discovery of Eclipsing Stars". Publications of the Washburn Observatory. 15: 55–58. Bibcode:1928PWasO..15...55S. Hämtad 13 januari 2023.
  11. ^ Kron, Gerald E. (October 1935). "Photometric Elements of Boss 5070". Astrophysical Journal. 82: 225. Bibcode:1935ApJ....82..225K. doi:10.1086/143671.