Ypsilon Cygni

Ypsilon Cygni
Observationsdata Epok: J2000.0
Stjärnbild	Stora hunden
Rektascension	21^t 17^m 55,07506^s[1]
Deklination	+34° 53′ 48,8289″[2]
Skenbar magnitud (${\displaystyle V}$)	4,43[3] (4,14 – 4,50)[4]
Stjärntyp
Spektraltyp	B2 Vne[5]
U–B	-0,82[3]
B–V	0,103 ± 0,009[6]
Variabeltyp	Gamma Cassiopeiae-variabel (GCAS)[4]
Astrometri
Radialhastighet (${\displaystyle R_{v}}$)	-1,93 ± 0,59[7] km/s
Egenrörelse (µ)	RA: 10,03 ± 0,33[1] mas/år Dek.: 6,49 ± 0,38[1] mas/år
Parallax (${\displaystyle \pi }$)	5,08 ± 0,55[1]
Avstånd	Ca 640 lå (Ca 200 pc)
Absolut magnitud (${\displaystyle M_{V}}$)	-2,03[8]
Detaljer
Massa	9,25 ± 0,52[9] M☉
Radie	4,7[10] R☉
Luminositet	7 305[9] L☉
Temperatur	22 000[9] K
Metallicitet	-0,36[8] dex
Vinkelhastighet	230 ± 24[7] km/s
Ålder	17,0 ± 2,8[11] miljoner år
Andra beteckningar
66 Cygni, FK5 1559, IDS 21138+3429 A, TYC 2710-2647-1, GC 29802, JP11 3333 , UBV 18399, ADS 14831 A, GCRV 13383, 2MASS J21175507+3453486, UBV M 25598, AG+34 2160, GEN# +1.00202904A, N30 4707, ALS 15889, GSC 02710-02647, PLX 5127, WDS J21179+3454A, BD+34 4371, HD 202904, PMC 90-93 1104, JE82 1079, CCDM J21179+3454A, Hen 3-1926, PPM 86342, S78b 356A, CEL 5287, HGAM 987, ROT 3104, AAVSO 2113+34, CSI+34 4371 1, HIC 105138, SAO 71173, MWC 364, HIP 105138, SKY# 40543, EUVE J2117+34.8, HR 8146, TD1 27925[2]

Ypsilon Cygni, (υ Cygni, förkortat Ypsilon Cyg, υ Cyg), som är stjärnans Bayer-beteckning, är en ensam stjärna i den mellersta delen av stjärnbilden Svanen. Den har en genomsnittlig skenbar magnitud på +4,43[3] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätningar i Hipparcos-uppdraget på ca 5,1[1] mas beräknas den befinna sig på ca 640 ljusårs (200 parsek) avstånd från solen.

Egenskaper

Ypsilon Cygni är en blå till vit stjärna i huvudserien av spektralklass B2 Vne,[1] där e-suffixet anger att den är en Be-stjärna, vilket betyder att den är en snabbt roterande stjärna omgiven av en cirkulär gasskiva. Den har en hög projicerad rotationshastighet på ca 230 km/s,[7] vilken orsakar det suddiga utseendet hos dess spektrallinjer som anges av n-suffixet. Gasskivans emissionsregion har en radie av 0,20 ± 0,04 AE.[10] Stjärnan har en massa som är drygt 9[9] gånger solens massa, en radie som är ca 4,7[10] gånger större än solens och utsänder ca 7 300[9] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 22 000 K.[9] Den snabba rotationen ger stjärnan en något tillplattad form med en ekvatorialradie som är 18 procent större än polarradien.

Ypsilon Cygni, eller 66 Cygni, är en eruptiv variabel av Gamma Cassiopeiae-typ (GCAS)[4]. Den varierar i skenbar magnitud 4,14 - 4,50.[4] Stjärnans variationer i ljusstyrka, inklusive kortvariga icke-radiella pulsationer med perioder av 2,95 och 2,6 per dag uppträder tillsammans med slumpmässiga utbrott som uppstår en gång per några år. De senare kan vara kopplade till perioder med massförlust.

Det finns misstanke om att Ypsilon Cygni är en spektroskopisk dubbelstjärna, men ingen följeslagare har kunnat observeras via speckleinterferometri. Mätvariationer i radiell hastighet kan orsakas av en följeslagare med en omloppstid på ca 11,4 år.[12]

Se även

• Variabel stjärna

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Upsilon Cygni, 25 maj 2019.

Noter

1. ^ [ ] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
2. ^ [ ] ”Basic data: V* Ups Cyg – Be Star” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Ups+Cyg&submit=SIMBAD+search. Läst 16 december 2017. 
3. ^ [ ] Nicolet, B. (1978), "Photoelectric photometric Catalogue of homogeneous measurements in the UBV System", Astronomy and Astrophysics Supplement Series, 34: 1–49, Bibcode:1978A&AS...34....1N.
4. ^ [ ] ”Ups Cyg” (på engelska). The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=13284. Läst 16 december 2017. 
5. Murphy, R. E. (November 1969), "A spectroscopic investigation of visual binaries with B-type primaries.", Astronomical Journal, 74: 1082–1094, Bibcode:1969AJ.....74.1082M, doi:10.1086/110908.
6. van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=105138. Läst 16 december 2017. 
7. ^ [ ] Becker, Juliette C.; et al. (April 2015), "Extracting Radial Velocities of A- and B-type Stars from Echelle Spectrograph Calibration Spectra", The Astrophysical Journal Supplement Series, 217 (2): 13, arXiv:1503.03874, Bibcode:2015ApJS..217...29B, doi:10.1088/0067-0049/217/2/29, 29.
8. ^ [ ] Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971, Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
9. ^ [ ] Hohle, M. M.; et al. (April 2010), "Masses and luminosities of O- and B-type stars and red supergiants", Astronomische Nachrichten, 331 (4): 349, arXiv:1003.2335, Bibcode:2010AN....331..349H, doi:10.1002/asna.200911355.
10. ^ [ ] Rivinius, Thomas; et al. (2013), "Classical Be stars. Rapidly rotating B stars with viscous Keplerian decretion disks", The Astronomy and Astrophysics Review, 21: 69, arXiv:1310.3962, Bibcode:2013A&ARv..21...69R, doi:10.1007/s00159-013-0069-0.
11. Tetzlaff, N.; Neuhäuser, R.; Hohle, M. M. (January 2011), "A catalogue of young runaway Hipparcos stars within 3 kpc from the Sun", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 410 (1): 190–200, arXiv:1007.4883, Bibcode:2011MNRAS.410..190T, doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17434.x.
12. Neiner, C.; et al. (July 2005), "Rotation, pulsations and outbursts in the Be star υ Cygni (HD 202904)", Astronomy and Astrophysics, 437 (1): 257–272, Bibcode:2005A&A...437..257N, doi:10.1051/0004-6361:20041901.

Externa länkar

• https://www.universeguide.com/star/upsiloncygni