V1057 Cygni

V1057 Cygni
Observationsdata Epok: J2000.0
Stjärnbild	Svanen
Rektascension	20^t 58^m 53,73367^s[1]
Deklination	+44° 15′ 28,3847″[1]
Skenbar magnitud (${\displaystyle V}$)	12,43 ± 0,03[2]
Stjärntyp
Spektraltyp	F7/G3 I/IIe[3]
B–V	+1,93[4]
Variabeltyp	FU Orionis-variabel
Astrometri
Egenrörelse (µ)	RA: -2,793[1] mas/år Dek.: -3,813[1] mas/år
Parallax (${\displaystyle \pi }$)	1,0864 ± 0,0388[1]
Avstånd	3 000 ± 100 lå (920 ± 30 pc)
Absolut magnitud (${\displaystyle M_{V}}$)	-7,956[1]
Detaljer
Massa	0,3 - 0,7[2] M☉
Radie	16,2 ^+1,2−3,2[1] R☉
Luminositet	68,3 ± 2,0[1] L☉
Temperatur	3 565 ^+414−127[1] K
Andra beteckningar
GSC 03179-01055, 2MASS J20585371+4415283, MSX6C G085.4897-01.0466, UCAC4 672-087538, uvby98 610300300, V1057 Cygni, WISEA J205853.72+441528.3, WISE J205853.71+441528.2, Gaia DR3 2162235662383047040, Gaia DR2 2162235662383047040[5][6]

V1057 Cygni är en misstänkt dubbelstjärna[7] i Nordamerikanebulosan i mellersta delen av stjärnbilden Svanen. Den har en skenbar magnitud av ca 12,43[1] och kräver ett kraftfullt teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 1,0864 mas[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 3 000 ljusår (ca 920 parsec) från solen.

Egenskaper

Primärstjärnan V1057 Cygni A är en gul till gul-vit superjättestjärna eller ljusstark jätte av spektralklass F7/G3 I/IIe.[3] Den har en massa som uppskattas till 0,3-0,7[2] solmassa, en radie av ca 16[1] solradier och utsänder energi från dess fotosfär motsvarande 38[1] gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 3 600 K.[1]

Ljuskurva i visuella bandet för V1057 Cygni, anpassad från Kopatskaya et al. (2002)[8] och Clarke et al. (2005)[9] Huvuddiagrammet visar variabiliteten på lång sikt och det infällda visar den kortsiktiga variabiliteten.

V1057 Cygni är en variabel stjärna av FU Orionis-typ och var den andra FU Orionis-variabeln som upptäcktes. Den första klassificeringen av primärstjärnan var som en ung T Tauri-stjärna.[2] Under 1969–1970 genomgick den ett novaliknande utbrott, som ökade i ljusstyrka med fem magnituder och emitterade ett starkt massutflöde. Under de följande tio åren stannade ljusstyrkan på en platå innan den minskade snabbt i mitten av 1990-talet, åtföljd av en förändring i dess spektrum. År 2013 var den 1,5 magnituder ljusare än den var före den novaliknande händelsen.[7]

En svag följeslagare upptäcktes 2016 och betecknades V1057 Cygni B. Den är belägen med en projicerad separation av 30 ± 5 AE från primärstjärnan, med en möjlig omloppsperiod på ca 300 år. År 1970 års utbrott av primärstjärnan kan ha orsakats av vridmomentet på dess ackretionsskiva av följeslagaren.[2]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, V389 Cygni, 6 juni 2024.

Noter

1. ^ [ ] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
2. ^ [ ] Green, Joel D.; et al. (October 2016). "Testing the Binary Trigger Hypothesis in FUors". The Astrophysical Journal. 830 (1): 5. arXiv:1605.03270. Bibcode:2016ApJ...830...29G. doi:10.3847/0004-637X/830/1/29. S2CID 118652194. 29.
3. ^ [ ] Herbig, G. H.; et al. (2003). "High-Resolution Spectroscopy of FU Orionis Stars". The Astrophysical Journal. 595 (1): 384–411. arXiv:astro-ph/0306559. Bibcode:2003ApJ...595..384H. doi:10.1086/377194. S2CID 119436366.
4. Zacharias, N. (2012). "The fourth US Naval Observatory CCD Astrograph Catalog (UCAC4)". VizieR On-line Data Catalog. 1322 (2): 44. arXiv:1212.6182. Bibcode:2012yCat.1322....0Z. doi:10.1088/0004-6256/145/2/44. S2CID 119299381.
5. https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=LkHA+190. Hämtad 2024-08-07.
6. "LkHA 190". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2020-11-16.
7. ^ [ ] Kopatskaya, E. N.; et al. (September 2013). "Photometric behaviour of the FU Orionis type star, V1057 Cygni, during the last 25 years". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 434 (1): 38–45. Bibcode:2013MNRAS.434...38K. doi:10.1093/mnras/stt963.
8. Kopatskaya, E. N.; Grinin, V. P.; Shakhovskoi, D. N.; Shulov, O. S. (April 2002). "Results of Photometric and Polarimetric Observations of the Fuor V1057 Cyg from the Time of an Outburst to the Present". Astrophysics. 45 (2): 143–149. Bibcode:2002Ap.....45..143K. doi:10.1023/A:1016052529802. S2CID 117012043. Hämtad 21 december 2021.
9. Clarke, C.; Lodato, G.; Melnikov, S. Y.; Ibrahimov, M. A. (August 2005). "The photometric evolution of FU Orionis objects: disc instability and wind–envelope interaction". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 361 (3): 942–954. arXiv:astro-ph/0505515. Bibcode:2005MNRAS.361..942C. doi:10.1111/j.1365-2966.2005.09231.x.

Externa länkar

• https://www.universeguide.com/star/123202/v1057cygni