Upplands runinskrifter 489

Upplands runinskrifter 489
Upplands runinskrifter 489
Signum	U 489
RAÄ-nr	Uppsala 1:7[1]
Område	Uppland
Placering	Universitetsparken, Uppsala59.85767°N 17.63144°Ö / 59.85767; 17.63144
Tillkomsttid	1000-talet e.Kr.
Ristad av	Öpir

Runinskrift U 489 är en runsten som nu står i universitetsparken i centrala Uppsala, tillsammans med runstenarna U 896, U 932, U 937, U 938, U 939, U 940, U 943 och U 1011.

Stenen

Olof Celsius d.ä. hämtade runstenen från Mora äng i Lagga år 1729. År 1867 skickades den tillsammans med två andra runstenar: U 896 och U 1011, till världsutställningen i Paris. "Laggastenen", som den kallas, har en vacker ornamentik med ett rundjur i Urnesstil, vars runslinga bildar en tydlig och välformad åtta. Ovanför dess mitt är ett kristet stavkors vars övre korsarm tangerar åttans övre rundel. Stenen är ristad av Öpir.

Inskriften

Translitterering av runraden:

khulu ' lit ' kira ' bro fr ant ' kilaua ' totur ' sin ' uk sum ' ati ' ulfr ' ybiʀ risti[2]

Normalisering till runsvenska:

Gullaug(?) let gæra bro fyr and Gillaugaʀ, dottur sinnaʀ ok sum atti Ulfʀ. Øpiʀ risti.[2]

Översättning till nusvenska:

Gullög lät göra bron för sin dotter Gillögs själ, som Ulv hade till hustru. Öpir ristade.[3]

Byggandet av en bro nämns förhållandesvis ofta i runtexterna och ger uttryck för en god gärning. Däremot är det rätt så ovanligt att runstenar restes till minne efter kvinnor, i det här fallet en moder som hedrar sin dotter. Gullögs make Ulf var troligen redan död eftersom han inte står medtagen i minneshandlingen.

Se även

• Alfabetisk lista över runinskrifter
• en:Uppland Runic Inscription 489
• Lista över Upplands runinskrifter
• Sverige under vikingatiden
• Sverige under äldre medeltiden

Referenser

Noter

1. Riksantikvarieämbetet - Fornsök Uppsala 1:7
2. ^ [ ] Samnordisk runtextdatabas, U 489, 2014
3. Elias Wessén, Sven B.F. Jansson, red (1943-1946). Sveriges runinskrifter. Bd 7, Upplands runinskrifter, del 2. Stockholm: KVHAA. http://www.raa.se/runinskrifter/sri_uppland_b07_h03_text_1.pdf