Paul Heyse föddes i Berlin i Preussen som son till professor Karl Wilhelm Ludwig Heyse och Julie Saaling. Han utbildade sig i Berlin där han läste klassiska språk och senare i Bonn där han kompletterade med romanska språk. Han doktorerade 1852 på en avhandling om provensalsk poesi. Heyse fick ett stipendium från preussiska kulturministeriet och reste till Rom för fortsatt språkforskning. Han har därefter översatt flera italienska poeter till tyska. Han skrev även noveller och publicerade ett flertal romaner, varav den mest kända är Kinder der Welt (på sv. Verldens barn). I Berlin var han medlem av lyrikföreningen "Tunnel über der Spree", i München var han tillsammans med Emanuel Geibel och andra lyriker medlem i den lyriska föreningen "Krokodil".
Han skrev böcker, lyrik och omkring 60 pjäser. Han tilldelades Nobelpriset i litteratur 1910 såsom hyllningsgärd åt den fulländade och av ideal uppfattning präglade konstnärlighet han ådalagt under en lång och betydande verksamhet såsom lyriker, dramaturg, romanförfattare och diktare av världsberömda noveller.
Han adlades 1910.
Bibliografi (utgivet på svenska)
Filomena, Lilla mamma: noveller (översättning Carl Johan Backman, Hæggström, 1868)
Enkan i Pisa: novell (anonym översättning, Hæggström, 1868)
Verldens barn (anonym översättning, Edlund, 1874)
Vid Tiberns strand (anonym översättning, 1875)
Valda noveller (översättning Carl Johan Backman och M. A. Goldschmidt, Seligmann, 1875-1876)
I paradiset: roman (Im Paradiese) (översättning Otto Vilhelm Söderén, Lamm, 1876)
I grefveslottet (översättning E. H. Lind, Lundequistska bokhandeln, 1876)