Olof Samuel Tempelman var son till Samuel Tempelman (1711–1748), komminister i Herrestad, och hans hustru Susanna Maria Ridderström (1718–1753). Enligt tradition härleddes namnet från tempelriddarna. Släkten hade invandrat från Dorpat i Livland och hade i flera generationer bott i Östergötland. Modern var dotter till en ryttmästare och uppvuxen i Östergötland.
Uppväxt
När Olof var tre år dog fadern och några år senare även modern. Han blev omhändertagen av sin fars äldre bror Petrus Tempelman, som tjänstgjorde som präst i Östra Stenby församling. Där tycks han ha haft en lyckosam uppväxttid. Petrus Tempelman var en man med vetenskapligt intresse, samlade böcker och hade kontakt med Kungliga Vetenskapsakademien i Stockholm. Olof Tempelman visade tidigt intresse för form och bild. Sin första undervisning fick han i hemmet och fortsatte sedan tillsammans med sin kusin vid gymnasiet i Linköping.
Carl Fredrik Adelcrantz efterträdde 1767 Carl Johan Cronstedt som ledare för Överintendentsämbetet och år 1769 anställde han Olof som extrakopist. Adelcrantz uppskattade Olof för hans insikter och skicklighet och engagerade sig personligen för hans utveckling. Medan Tempelman skrev sin magisteravhandling började han även verka som arkitekt vid ämbetet. Avhandlingen var elegant illustrerad och tillägnades Carl Fredrik Adelcrantz. Han fortsatte också med informatorverksamheten och träffade härigenom stadsarkitekten Carl Henrik König, som var en av den tidens mest kunniga och betydande arkitekter och dessutom tekniskt bevandrad; han gjorde till exempel ritningar och beskrivningar åt uppfinnaren Christopher Polhem. Detta senare var ett område som intresserade Olof Tempelman.
Olof Tempelman kom att bli engagerad i Gustav III:s beställning av ett nytt operahus vid Norrmalmstorg. Det var ett komplicerat projekt och Adelcrantz utsåg Olof till ansvarig för genomförandet. Gustav III övervakade arbetet ända från den första skissen och visade vid invigningen 1782 sin uppskattning av resultatet genom att förära Adelcrantz en diamantpryddlagerkrans. Redan året därpå beställde konungen ett förslag till utbyggnad. En stor del av uppdragen inom Överintendentsämbetet avsåg kyrkor men även andra offentliga byggnader förekom rikligt. Dessutom åtog man sig också privata uppdrag. Adelcrantz gjorde ofta de första skisserna men under arbetets gång skedde en nära samverkan dem emellan.
Britta Elisabet Gyllenstam
I kretsen kring Adelcrantz träffade Tempelman Britta Elisabet Gyllenstam, dotter till överste Jonas Zacharias Gyllenstam och Catharina Elisabeth von Numers. Sommaren 1782 firade de bröllop på Adelcrantz lantställe Trångsunds gård. Trångsunds herrgård, vars huvudbyggnad ritades av arkitekten och överintendenten Carl Fredrik Adelcrantz, ligger vid västra stranden av sjön Drevviken i Huddinge socken på Södertörn och inom Stockholms län. De fick följande höst en dotter, Maria Catharina och vid hennes dop deltog även familjen Adelcrantz. Dottern avled dock som spädbarn och hustrun ett år senare.
Professor Olof Tempelman
Adelcrantz ivrade för att Termpelman skulle bli professor och så småningom kom belöningen. År 1780 utnämndes Tempelman till professor vid Konstakademien i Stockholm. I maj samma år reste han för kungens räkning till Frankrike. Med på resan var också scenmaskinisten vid operan, Johan Schef, Olof hade en önskan att fortsätta studierna längre söderut. Han fick stöd för detta av Adelcrantz och fram mot årsskiftet fick han i Paris tillåtelse att fortsätta till Italien och Rom. I mars besökte han Neapel tillsammans med Carl August Ehrensvärd och de gjorde också en utflykt till Pompeji och Vesuvius. Hemresan gick via Venedig, Milano, Genua, Antibes, Marseille och Paris. 1780-talet blev en framgångsrik period med alltmera självständiga uppgifter. Med utlandserfarenheterna utvecklade han ett mera självständigt formspråk.
1790-talet
Under 1790-talet blev det politiskt sett mera oroligt i Sverige. År 1792 mördades Gustav III, varvid de storslagna byggnadsprojekten avstannade. Inom akademin blev det konflikter och i juli 1798 klagade Tempelman över att hans ena öga försämrades allt mer. Inom Överintendentsämbetet hade man dock fortfarande fullt upp att göra. Man ritade kyrkor, skolor, sjukhus och ämbetsbyggnader, särskilt utanför Stockholm, och här gjorde Tempelman betydande insatser. Han ansökte också om att få bli hovarkitekt och efter tillstyrkan av överintendent Carl Fredrik Fredenheim och hovintendent Fredrik Magnus Piper följde en utnämning i oktober 1799.
Dorothea Catherina Pagenkopff
Olof Tempelman träffade en ny käresta, den 30 år yngre Dorothea Catherina Pagenkopff, dotter till en rysk skomakarmästare Michael C. Pagenkopff. De gifte sig 1801 och fick fem barn, två pojkar, som dock avled tidigt, och tre flickor.
På ålderns dagar
Så småningom drabbades emellertid Tempelman av två svåra, långvariga sjukdomar inom ett år. Dessa försämrade hans kroppsliga och själsliga hälsa och han ansökte därför den 26 september 1811 om en månads ledighet. Han gav dock inte upp arbetet helt utan fortsatte i flera år vid Överintendentsämbetet och även med undervisningen vid akademien. Den 27 juli 1816 avled Olof Tempelman, drygt 71 år gammal, och begravdes på Klara kyrkogård i Stockholm. Kvar blev hustrun och de tre döttrarna.
Arkitekturen
Olof Tempelman verkade fram till sin död både som sekreterare och som lärare – föga nitisk likväl i någondera befattningen. Han ritade arkadfasaden till Pehr Schiörlins orgel i Slaka kyrka, byggd 1783 lämnade ritningar till Gustav III:s paviljong i Hagaparken (1787, fullbordad 1790), huvudsakligen beaktansvärd genom interiörernas utsirning. Bland hans övriga arbeten märks fasaden till Kanslihuset i Stockholm (1790), Forsmarks kyrka i Roslagen (byggd 1794–1800), Gymnasiet i Härnösand (sedermera Härnösands rådhus) samt ombyggnaden av Trefaldighetskyrkan i Karlskrona, efter branden 1790, och av Kalmars gymnasiehus (invigt först 1835). De flesta av hans verk är hållna i en tung antikiserande stil. Som konstakademiens sekreterare utgav Tempelman från 1798 de årliga utställningskatalogerna.
