Molander var som regissör känd för att lägga stor vikt vid manus. Under 1930-talet regisserade han särskilt finare så kallade salongskomedier. Han tog vid äldre ålder avstånd från dessa filmer som han ansåg var schablonartade. Han fick 1935 Svenska Filmsamfundets medalj för sina insatser som regissör. Gustaf Molander är fortfarande den mest produktive och mångsidigaste regissören i svensk filmhistoria med sina 64 filmer som spänner över en bredd från ovan nämnda salongskomedier, som En stilla flirt, Vi som går köksvägen och Swedenhielms till filmer som Rid i natt!,[1]Det brinner en eld och Intermezzo. Moalnder kom även att regissera Ingmar Bergmans första manus för SF, Kvinna utan ansikte.
På senare år regisserade Gustaf Molander ett antal pjäser för både Tv- och Radioteatern. Samt på 60-talet flera scenuppsättningar både på Vasateatern i Stockholm samt för Riksteatern.
Han var åren 1910–1918 gift med skådespelaren Karin Edwertz och från 1919 med Elsa Fahlberg. Han var far till regissören och filmproducenten Harald Molander i första äktenskapet och skådespelaren Jan Molander i andra äktenskapet.
Molander, Gustaf (1970). Jag minns så gärna. Stockholm: Bonnier. Libris1359747
Forslund, Bengt (2003). Molander, Molander, Molander: en släktkrönika med tonvikt på Gustaf och Olof Molander, film- och teaterlegender under ett halvt sekel. Stockholm: Carlsson. Libris8909864. ISBN 91-7203-519-6 (inb.)
Gimtar från förr - axplock ur Gävles historia, utgiven 2007 av Jan G. Ljungström.