|
Mauritz Stiller
Mauritz Stiller, född 17 juli 1883 i Helsingfors som Moshe Stiller,[1] död 8 november 1928 i Stockholm, var en finlandssvensk skådespelare, regissör och manusförfattare. Stiller kom jämte Victor Sjöström att bli den svenska stumfilmens ledande gestalt. Tillsammans med Sjöström bildade han 1922 filmproduktionsbolaget AB Svensk Filminspelning. Bland Stillers mest berömda filmer märks Thomas Graals bästa film (1917), Sången om den eldröda blomman (1919), Herr Arnes pengar (1919), Erotikon (1920) och Gösta Berlings saga (1924). Mauritz Stiller anses också ha varit den som upptäckte Greta Garbo. Stillerska Filmgymnasiet på Lidingö är uppkallat efter honom. Biografi Mauritz Stiller föddes år 1883 i Helsingfors, och fick namnet Moshe Stiller. Hans föräldrar var regementsmusikern Hirsch Stiller och hans maka Mindel (f. Weissenberg). Båda föräldrarna avled 1887 och deras sex barn fördelades då hos olika släktingar. Stiller, en av de yngsta i skaran, blev fosterbarn hos skräddaren Peretz Katsman, hos vilken han började arbeta vid 13 år ålder. Några år senare började Stiller statera på Folkteatern i Helsingfors. Med tiden växte rollerna och han kunde titulera sig skådespelare, 1904–1907 spelade han i Sverige i Hugo Rönnblad och Hjalmar Selanders teatersällskap, 1907–1909 arbetade han vid Svenska Teatern i Helsingfors och 1909–1910 vid Intima teatern. 1910–1911 drev han själv Intima teatern, och kom här att debutera som regissör. 1911 övergick han till filmen som regissör och skådespelare för AB Svenska Biografteatern, som 1919 blev Svensk Filmindustri AB. Den första filmen redigerade Stiller 1912, Mor och dotter. De första filmerna saknade huvudsakligen konstnärliga ambitioner, men efterhand utvecklades hans regiteknik.[2]  Flera av Stillers filmer hade en raffinerad berättarstruktur med olika fiktiva nivåer. I inledningen av Vingarne (1916) får exempelvis regissören Stiller en idé till en film när han står och tittar på Carl Milles skulptur med samma namn, och resten av Vingarne handlar om förverkligandet av denna filmidé. Vingarne avslutas med galapremiären av denna film, som också heter Vingarne, på Röda Kvarn i Stockholm. Thomas Graals bästa film (1917) handlar om manusförfattaren Thomas Graal (spelad av Victor Sjöström) som förälskar sig i sin sekreterare Bessie. Efter att hon lämnat honom börjar han skriva ett filmmanus om deras möte och fantiserar sedan ihop en fortsatt kärlekshistoria. I takt med att han skriver på sin berättelse får vi se den rullas upp i bild, samtidigt som vi också får se vad som faktiskt händer i hans och Bessies liv. Filmen blev så populär att också en uppföljare, Thomas Graals bästa barn (1918), gjordes. År 1920 hade Stillers Erotikon premiär, en komedi som skildrar det flirtiga spelet mellan den gifta Irene och hennes rivaliserande beundrare, Felix och Preben. Ingmar Bergman sa senare om filmen "Det är omöjligt att tänka sig Ernst Lubitsch utan denna föregångare av Mauritz Stiller." Efter framgångarna med Gösta Berlings saga (1924) blev Stiller och filmens nya stjärna Greta Garbo inviterade till Hollywood. De reste dit tillsammans 1925, och där spelade Stiller in Fresterskan (1926) med Garbo, Syndens gata (1928) med Emil Jannings och Fay Wray samt tre filmer med Pola Negri, däribland Hotel Imperial (1927). Mauritz Stiller återvände sjuk till Sverige 1928. Han dog senare samma år den 8 november klockan 01.15 på Röda korsets sjukhem i Stockholm.[3] Han är begravd på Judiska församlingens begravningsplats inom Norra begravningsplatsen i Stockholm.   Filmografi Komplett filmografi. Flertalet av de tidiga stumfilmerna har gått förlorade.
TeaterRegi (komplett)
Roller (ej komplett)ReferenserNoter
Källor
Externa länkar
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
