Den 13 november1994 genomfördes en rådgivande folkomröstning om EU-medlemskap i Sverige. 52,3 procent röstade för ett medlemskap, 46,8 procent röstade emot och 0,9 procent röstade blankt.[1] Efter folkomröstningen gick Sverige med i Europeiska unionen (EU) 1 januari 1995.[2]
Frågan som ställdes var
”
Riksdagen har beslutat att det ska hållas en folkomröstning om svenskt medlemskap i Europeiska unionen (EU). Omröstningen gäller om Sverige skall bli medlem i EU enligt det avtal som förhandlats fram mellan Sverige och EU:s medlemsstater.
Anser du att Sverige bör bli medlem i EU i enlighet med avtalet mellan Sverige och EU:s medlemsstater?
„
83,3 procent av de röstberättigade (6 510 055 personer var röstberättigade) deltog i folkomröstningen.
I juli 1991 lämnades Sveriges ansökan om medlemskap in av statsminister Ingvar Carlsson. I toppmöten i Lissabon och Edinburgh under 1992 godkände EG:s stats- och regeringschefer en utvidgning av EU till nya medlemsländer.[2] I februari 1993 inleddes förhandlingarna om villkoren för Sveriges medlemskap och pågick ett drygt år. De tidigare förhandlingarna om skapandet av EES bidrog till att förhandlingarna kunde genomföras relativt snabbt. Överenskommelsen mellan Sverige och EU var klar 30 mars 1994 och undertecknades vid EU:s toppmöte på Korfu i juni 1994.
Förutom Sverige bedrev även EFTA-länderna Finland, Norge och Österrike medlemskapsförhandlingar. Samtliga fyra länder genomförde folkomröstningar om EU-medlemskap sommaren-hösten 1994. Folkomröstningarna i Österrike (12 juni) och Finland (16 oktober) resulterade i ja medan folkomröstningen i Norge (27-28 november) resulterade i nej. Finland och Österrike gick därför med i EU samtidigt som Sverige, 1 januari 1995, medan Norge förblev EFTA-medlem.