|
Ölands Järnvägar
Ölands Järnvägar (ÖJ) var ett bolag som bildades 1928 när de tidigare separata järnvägarna Borgholm–Böda Järnväg (BBJ) och Södra Ölands Järnväg SÖJ) slogs samman till en förvaltning. Järnvägen gick sträckan Näsby – Mörbylånga – Färjestaden – Borgholm – Böda (151 km) och var smalspårig med spårvidden 891 mm. Järnvägen köptes av staten 1947 och drevs därefter av Statens Järnvägar (SJ) fram till den 1 oktober 1961 när all järnvägstrafik på Öland lades ner. En stor del av godstrafiken var säsongstransporten av sockerbetor till sockerbruket i Mörbylånga. Historik BBJ och SÖJ byggdes i början av 1900-talet delvis finansierade med statslån. Den gemensamma skulden uppgick 1927 till nästan 1,4 miljoner kronor och endast SÖJ betalade en del ränta. Riksdagen beslutade 1927 att lånen skulle avskrivas till 800 000 kronor och vara räntefria i 3 år och halv ränta i ytterligare två år. Villkoret var att BBJ och SÖJ blev sammanslagna. Det fanns inget val utan den 1 januari 1928 tog ett nytt bolag Ölands Järnvägar över verksamheten. ÖJ fortsatte att ha dålig ekonomi och 1947 köpte staten järnvägen och driften togs över av SJ.[1]  FordonÖJ tog över fordonen från BBJ och SÖJ. För att förbilliga persontrafiken byggdes fyra tvåaxliga personvagnar om till motorvagnar 1928, ytterligare två 1933 och en sista 1937. Samtliga byggdes om vid Kalmar Verkstad. Bolaget köpte en lokomotor 1933 och en andra 1937, också från Kalmar Verkstad. Detta var för att avlasta tankloken. Som ersättning för äldre ånglok köptes tre stycken nya tanklok från Motala Verkstad, dessa levererades 1935, 1939 och 1945. Motorvagnarna behövde ersättas och mellan 1941 och 1943 köpte ÖJ fem Hilding Carlsson-rälsbussar och sex släpvagnar som var i drift till nedläggningen. Under SJ fortsatte trafiken med rälsbussarna och ångloken började ersättas av lokomotorer Z4p.[1][2] Tågfärjetrafik över KalmarsundUnder andra världskriget var det brist på järnvägsvagnar och ÖJ hade överskott på godsvagnar förutom under sockerbetssäsongen. Mellan 1943 och 1947 transporterades godsvagnar på pråmar mellan Öland och fastlandet.[3]
NedläggningUnderhållet av järnvägen hade varit eftersatt under många år och i början på 1960-talet beslutades att järnvägen skulle läggas ner. Den allmänna trafiken upphörde den 1 oktober 1961[8] och banan började rivas. Rivningen slutfördes under 1962 och det mesta av järnvägsmaterialet fraktades till Kalmar på järnvägsfärjan.[1] NutidEfter att spåren revs såldes de flesta byggnaderna till privatpersoner och bansträckningen avstyckades i 562 fastigheter varav de flesta är i privat ägo. Vägverket sponsrade ett projekt "Ölands järnvägsbank 2003" för en trafiksäker cykel-, vandrings- och ridled och ett seminarium hölls den 2 februari 2006 men det blev ingen fortsättning.[9] Kuriosa
Referenser
Vidare läsning
Externa länkar
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
