Umeå tingslags valkretsUmeå tingslags valkrets var i valen till andra kammaren 1866–1872 samt 1893–1908 en egen valkrets med ett mandat. Vid valen 1875–1881 ingick området i stället i Umeå, Nordmalings och Bjurholms tingslags valkrets och i valen 1884–1890 i Västerbottens södra domsagas valkrets. Valkretsen motsvarade geografiskt ungefär dagens Umeå och Vännäs kommuner (med undantag för Umeå stad, som i valen 1866–1872 ingick i Härnösands, Umeå, Luleå och Piteå valkrets, i valet 1875 i Härnösands, Umeå, Skellefteå, Piteå, Luleå och Haparanda valkrets, i valen 1878–1884 i Luleå, Umeå, Piteå, Haparanda och Skellefteå valkrets, från extravalet 1887 till valet 1893 i Härnösands, Umeå och Skellefteå valkrets och från valet 1896 i Umeå, Skellefteå och Piteå valkrets). Vid införandet av proportionellt valsystem i andrakammarvalet 1911 avskaffades valkretsen slutgiltigt, och området överfördes till Västerbottens läns södra valkrets. Riksdagsmän
1876–1884: se Umeå, Nordmalings och Bjurholms tingslags valkrets; 1885–1893: se Västerbottens södra domsagas valkrets
Valresultat1896
Valkretsen hade 23 604 invånare den 31 december 1895, varav 2 103 eller 9,1 % var valberättigade. 75 personer deltog i valet av 4 elektorer, ett valdeltagande på 3,6 %.[1] 1899
Valet hölls den 10 september 1899. Valkretsen hade 24 308 invånare den 31 december 1898, varav 2 198 eller 9,0 % var valberättigade. 499 personer deltog i valet, ett valdeltagande på 22,7 %. Valet överklagades men fastställdes.[2] 1902
Valet hölls den 20 september 1902. Valkretsen hade 25 409 invånare den 31 december 1901, varav 2 674 eller 10,5 % var valberättigade. 663 personer deltog i valet, ett valdeltagande på 24,8 %.[3] 1905
Valet hölls den 17 september 1905. Valkretsen hade 25 895 invånare den 31 december 1904, varav 2 788 eller 10,7 % var valberättigade. 986 personer deltog i valet, ett valdeltagande på 35,4 %.[4] 1908
Valet hölls den 27 september 1908. Valkretsen hade 26 777 invånare den 31 december 1907, varav 2 839 eller 10,6 % var valberättigade. 1 513 personer deltog i valet, ett valdeltagande på 53,3 %. Valet överklagades hos både landshövdingen i Västerbottens län och Kunglig Majestät.[5] Källor
Noter
|
Portal di Ensiklopedia Dunia