|
Reviderade julianska kalendernDen reviderade julianska kalendern, eller mindre formellt den nya kalendern och även känd som Milanković-kalendern eller meletianska kalendern, är en kalender som är snarlik den gregorianska kalendern (UTC) som används av de flesta av de ortodoxa kyrkorna, men inte av alla.
Den reviderade julianska versionen är lite mer exakt än den gregorianska kalendern, då år som är jämnt delbara med 100 inte är skottår, förutom de år som ger resten 200 eller 600 vid division med 900. Härvid blir bara två av nio sekelskiftesår skottår (till exempel 2000 och 2400) liksom i den gregorianska kalendern. [1] I den gregorianska kalendern är år jämnt delbara med 100, men ej med 400, inte skottår – det vill säga två av åtta sekelskiftesår är skottår. Kalendern har sina ursprungliga rötter i Babyloniska kalendern och Anno Graecorum för system med år, månader, veckor, dagar, timmar, minuter och sekunder. Bibelns tidsangivelser är huvudsakligen angivna med Anno Graecorum tidräkning. BakgrundFörsta konciliet i Nicaea år 325 fastställde de kristna kyrkornas grunder och så också kyrkoåret och dess händelser. Man klargjorde också dygnets (helgernas) inledning vid solnedgången (kl 18) från klargörandet av världens skapelse enligt Bibelns Moseböckerna[2] den 1 september vid solnedgången. Kyrkoårets händelser definierades uttryckt i den Julianska kalenderns månad-system men uttryckte ingen definition för årsangivelser (frågan om året för världens skapelse var under oenig debatt). Konciliet resulterade också i att alla kyrkor genom sina biskopar enades om vilken dag påsken skulle firas, så att uppståndelsens högtid, den viktigaste kristna högtiden, firades gemensamt på en dag som icke följde den judiska kalendern. Påsken definierades som första söndagen efter fullmåne efter vårdagjämningen, men man definierade kalendern i form av tabeller som följdes, då det på den tiden var svårt att klart fastslå de rätta astronomiska förhållandena. I början av 1900-talets globalisering med globala kommunikationer dominerade den Gregorianska kalendern världen (se Tidszoner och UTC), så gick i princip alla icke-kristna stater och till slut Grekiska staten 1923 över till Gregoriansk tid. Datumen flyttades fram 13 dagar, beräkningen för påsken ändrades blev astronomiskt styrd istället för av Koncilliet i Nicaeas tabeller, men årtalen och nyårsdatumet var de samma som i julianska kalendern. Problemet var också att tabellerna och verkligheten började skilja sig åt med tiden (1924 13 dagar) så kyrkan och staterna i väst (Sverige 1 mars 1753, Storbritannien med alla kolonier 1752) korrigerade (på order av påven eller anpassning till 1700-talets allt mer globaliserade värld) när påven Gregorius XIII skapade Gregorianska kalendern 1582. Gregorius var påve, vilket var en faktor i den ortodoxa kyrkan, som då 1924 hade ett stort politiskt internt problem att lösa. Kalendrar i den ortodoxa världenJuliansk tid infördes 1728 i Konstantinopels ekumeniska patriarkat[3] och i Ryssland år 1700, men månaderna och datum var desamma som i den tidigare bysantinska kalendern, bara årtalen och nyårsdagen skiljde men påsken inföll på samma dag. Innan var den bysantinska kalendern Etos Kosmou Anno Mundi den officiella kalendern av Bysantinska riket från 988 till 1453, av Kievrus och Ryssland från ca. 988 till 1700. Kalendern användes även i andra områden i det bysantinska inflytelseområdet som i Serbien.
Den Gregorianska kalendern antogs av påven Gregorius XIII den 24 februari 1582, infördes i Katolska stater ganska snart och infördes i protestantiska Nordeuropa under 1700-talets mitt, Sverige införde Gregoriansk tid 1 mars 1753.
Ett annat problem är att man i de Ortodoxa kyrkorna före den Reviderade julianska kalendern firar helger, särskilt påsken efter kalendertabeller och inte astronomiska observationer och att man sakta kommer ur tid med årstiderna. Dvs samma argument som låg bakom Gregorius XIII bulla om kalenderrevision. MatematikEtt tropiskt medelår ("tiden mellan två vårdagjämningar") är i genomsnitt cirka 365 dygn, 5 timmar, 48 minuter, och 45 sekunder, vilket motsvarar 365,2421875 dygn.
PolitikFrågan är om behovet att synkronisera samhällets tider globalt men minst lika mycket politisk och kyrkopolitisk som är avgörande för besluten och tillämpningen.
UtredningEn kommitté bestående av grekiska regeringen och den grekisk-ortodoxa kyrkan inrättades för att utreda kalenderfrågan, för att undvika skillnaden i datum mellan den Gregorianska och Julianska kalendern och inte minst frågan om skillnaden i beräkningen för när påsk-helgen infaller. Kommittén rapporterade i januari 1923. [5]
Konciliet i KonstantinopelÄrendet kom upp till diskussion vid konciliet i Konstantinopel (1923), i maj och juni. Därefter antogs den av flera av de autocefala ortodoxa kyrkorna. Synoden leddes av Meletius IV och representanter var närvarande från kyrkorna i Cypern, Grekland, Rumänien och Serbien. Det fanns inga representanter för de andra medlemmarna av den ursprungliga ortodoxa pentarkien (patriarkaten i Jerusalem, Antiokia och Alexandria) eller från den största ortodoxa kyrkan, den rysk-ortodoxa kyrkan[8], då dess ledare satt i husarrest i den sovjetiska staten som just infört Gregoriansk tid. KritikFörslaget till förändring infördes av Meletios Metaxakis, ekumenisk patriark av Konstantinopel, en patriark vars kanoniska status har ifrågasatts. [5] Kritiker ser förändringen i kalendern som en obefogad innovation, påverkad av det västerländska samhället. De säger att det inte har angetts några sunda teologiska skäl för att ändra kalendern, att de enda skäl som framförs är sociala. Det formella huvudargumentet är att gud inte givit nåd (beordrat) att hålla helgdagar enligt Den reviderade julianska kalendern. Efter införande i Grekland och Rumänien växer sig den Gammel-kalenderistiska rörelsen initialt från gräsrotsnivå men efter hand ansluter en del biskopar. Gammel-kalenderistiska rörelsen kännetecknas av splittring vilket påverkat deras ställning. InförandeDen reviderade julianska kalendern har antagits för kyrkligt bruk av Konstantinopels ekumeniska patriarkat, den Albansk-ortodoxa kyrkan, den grekisk-ortodoxa kyrkan i Alexandria, den Grekisk-ortodoxa kyrkan i Antiokia, den Bulgarisk-ortodoxa kyrkan, Cyperns kyrka, Greklands kyrka, Rumänsk-ortodoxa kyrkan, den Tjeckiska och slovakiska ortodoxa kyrkan, den Ortodoxa kyrkan i Amerika [9] och den Ortodoxa kyrkan i Ukraina. Gammel-kalenderisterna, som vägrar reformen, fortsätter använda julianska kalendern. De som har inte antagit den är Rysk-ortodoxa kyrkan, den Serbisk-ortodoxa kyrkan, den Makedoniska ortodoxa kyrkan, den Georgiska apostoliska, autokefala och ortodoxa kyrkan, den Polsk-ortodoxa kyrkan, Ukrainska ortodoxa kyrkan (Moskvapatriarkatet) och det Grekisk-ortodoxa kyrkan av Jerusalem. Den reviderade julianska kalendern har inte heller antagits av det grekiska autonoma området Athos som fortfarande använder Bysantinsk Etos Kosmou Anno Mundi tideräkning som också används fortfarande i några få andra östortodoxa kloster. Den har inte antagits av någon nation som en officiell kalender och inte i någon av de orientaliskt ortodoxa kyrkorna. Däremot har alla de östortodoxa nationerna antagit den gregorianska kalendern som den officiella statskalendern. Referenser
|
Portal di Ensiklopedia Dunia
