Rumänsk-ortodoxa kyrkan

Rumänsk-ortodoxa kyrkan
Biserica Ortodoxă Română
Rumänsk-ortodoxa kyrkans vapen.
Rumänsk-ortodoxa kyrkans organisation (2011).
Region och utbredningRumänien Rumänien
Moldavien Moldavien
Serbien Serbien
Montenegro Montenegro
Sverige Sverige
Ungern Ungern
Schweiz Schweiz
Tyskland Tyskland
Frankrike Frankrike
USA USA
Kanada Kanada
Australien Australien
Nya Zeeland Nya Zeeland
Bessarabien
GrundareCarol I av Rumänien
Säte Bukarest
Medlemmar18 806 428 (Rumänien);[1]
720 000 (Moldavien)[2]
Officiella språkRumänska
ÖvrigtErkänt: 25 april 1885
Självständigt: 1872
Webbplats- https://patriarhia.ro/ (rumänska)
- https://patriarhia.ro/en/ (engelska)

Rumänsk-ortodoxa kyrkan, eller Rumänska ortodoxa kyrkan, (rumänska: Biserica Ortodoxă Română) är en östortodox kristen kyrka baserad i Rumänien.

Idag (2024) upskattas det att kyrkan har omkring 19 miljoner medlemmar.[3]

Historia

Ursprung

Kristendomen i dagens Rumänien går tillbaka till aposteln Andreas, där han predikade i Mindre Skytien, regionen mellan floden Donau och Svarta havets västkust. Därför anses kristendomen i Rumänien vara "av apostoliskt ursprung".[4]

Många kristna i Mindre Skytien blev martyrer under förföljelserna under den romerska kejsaren Diocletianus styre. Namnen på många av martyrerna är kända och deras reliker förvaras i rumänsk-ortodoxa kyrkor.

Självständigt

Efter Rumäniens självständighet 1877 fick den rumänsk-ortodoxa kyrkan autokefali 1885.[4]

Att ta reda på samfundets attityd till den tidigare socialistiska regimen är svårt på grund av begränsad tillgång till statlig arkivinfo.[5][6]

1900-talet

Den 4 februari 1925 beslutades det att den rumänska kyrkan upphöjas till ett patriarkat.[7]

Efter andra världskriget

Efter andra världskriget restaurerades över 12 000 kyrkor, kloster, kapell med mera. Samtidigt byggdes också tusentals nya kyrkor.[7]

Under och efter kommunismen

Under kommunisttiden tillät den rumänska staten att kyrkan skulle upprätthålla bland annat två teologiska fakulteter i Bukarest och Sibiu. Det fanns också många aktiva kloster. Trots detta var kyrkan hårt kontrollerad av staten.[3]

Efter kommunismens fall började den rumänska kyrkan att växa, då bland annat kyrkor öppnades.[3]

Vid slutet av 1900-talet hade kyrkan mer än 16 miljoner medlemmar.[3]

Utbredning

Förutom i Rumänien sträcker sig rumänsk-ortodoxa kyrkan in i Moldavien, Serbien och Ungern. Man bedriver också verksamheter i Oceanien.

Kyrkan består av fem metropolitsäten med 10 ärkestift och 14 stift i Rumänien, tre metropolitstift i Bessarabien, Central- och Nordeuropa, Väst- och Sydeuropa, ett ärkestift i USA och Kanada och två stift i Ungern, Serbien och Montenegro.

Anslutningar

Följande organisationer är den rumänska kyrkan medlem i:

Bilder

Källor

Allmänna källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 29 juli 2012.

Noter

  1. ^ Folkräkningen i Rumänien 2002
  2. ^ (rumänska) "Biserica Ortodoxă Română, atacată de bisericile 'surori'" ("The Romanian Orthodox Church, Attacked by Its 'Sister' Churches") Arkiverad 3 april 2008 hämtat från the Wayback Machine., Ziua, 31 januari 2008
  3. ^ [a b c d] ”Romanian Orthodox Church | History, Beliefs & Practices | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. 29 april 2024. https://www.britannica.com/topic/Romanian-Orthodox-Church. Läst 8 maj 2024. 
  4. ^ [a b c d e f] ”Romanian Orthodox Church | World Council of Churches” (på engelska). www.oikoumene.org. 1 januari 1961. https://www.oikoumene.org/member-churches/romanian-orthodox-church. Läst 1 januari 2024. 
  5. ^ Presidential Commission for the Study of the Communist Dictatorship in Romania, pp. 446-447 (2006). ”Raport final” (på rumänska). Romanian Presidency. http://www.presidency.ro/static/ordine/RAPORT_FINAL_CPADCR.pdf. 
  6. ^ Mihail Neamțu (17 oktober 2007). ”Despărțirea apelor: Biserica și Securitatea” (på rumänska). Revista 22. Arkiverad från originalet den 20 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120220073335/http://www.revista22.ro/despartirea-apelor-biserica-si-securitatea-4069.html. Läst 29 juli 2012. 
  7. ^ [a b] ”VI. The Romanian Orthodox Church after 1918 (the “contemporary” period)”. patriarhia.ro. https://patriarhia.ro/vi-the-romanian-orthodox-church-after-1918-the-contemporary-period--5693-en.html. Läst 8 maj 2024. 

Vidare läsning

  • Iuliana Conovici, Ortodoxia în România postcommunistǎ. Reconstrucția unei identități publice, 2009-2010
  • Christine Hall, Biserica 'Pancosmicǎ'- Specific Românesc : Teme ecleziologice īn scrierile lui Nichifor Crainic din perioada 1922-1944. Bucharest 2015.
  • Christine Hall, "Spiritual Tradition and ecclesiology , in the Romanian Orthodox historical and political context" International Journal for the Study of Christian Church 11 (2011)
  • Christine Hall, "The Romanian Orthodox Church and Nation after the Fall of Communism." Ecclesiologica & alia. Studia in honorem Sven-Erik Brodd. (Bibliotheca theologiæ practicæ 96.) Skellefteå 2015. ISBN 978-91-7580-788-1.

Externa länkar