Margaret (måne)

Margaret
Upptäckt
Upptäckare	Scott S. Sheppard David C. Jewitt
Upptäcktsdatum	29 augusti 2003[1][2]
Beteckningar
Alternativnamn	Uranus XXIII (23) S/2003 U 3
Uppkallad efter	Margaret
Omloppsbana
Halv storaxel	14146700 km
Excentricitet	0,6772
Siderisk omloppstid	1661 d
Medelanomali	322,187°
Inklination	57,367° (till ekliptikan)
Longitud för uppstigande nod	7,067°
Medelrörelse	0,2167366°/d
Periapsisargument	90,017°
Propra banelement
Periapsisprecession	12057739,22 a
Precession för uppstigande nod	1001,7 a
Fysikaliska data
Medelradie	10 km (uppskattat)[3]
Area	≈ 1300 km^2 (uppskattat)
Volym	≈ 4200 km^3 (uppskattat)
Massa	≈ 5,5 × 10^15 kg (uppskattat)
Medeldensitet	≈ 1,3 g/cm^3 (förutsagt)
Ytgravitation (ekvatorn)	≈ 0,0023 m/s^2 (uppskattat)
Flykthastighet	≈ 0,0085 km/s (uppskattat)
Albedo	0,04 (förutsagt)[3]
Temperatur	≈ 65 K (uppskattat)

Margaret är den enda prograda irreguljära månen till Uranus. Den upptäcktes av et al. år 2003 och fick den tillfälliga beteckningen S/2003 U 3. Den är också betecknad Uranus XXIII.

Den är uppkallad efter en hjältetjänare i William Shakespeares pjäs Mycket väsen för ingenting.

Bana

Irreguljära månar till Uranus.

Som tidigare nämnt är Margaret den enda prograda irreguljära månen till Uranus. Diagrammet visar banparametrarna av Margaret, unika bland de irreguljära månarna till Uranus, med lutning på den vertikala axeln och banexcentricitet som representeras av segment som sträcker sig från pericentrum till apocentrum.

Margarets lutning är ungefär 57°, vilket ligger nära stabilitetsgränsen. De mellanliggande inklinationerna 60 < i < 140 saknar kända månar grund av Kozaiinstabilitet. I denna instabilitetsregion orsakar solära perturbationer på apoapsis att månar i denna region förvärvar stora excentriciteter som leder till kollisioner eller utstötning över 10 miljoner till en miljard år. Margarets periapsisprecessionsperiod (P_w) är nästan 1,6 miljoner år lång.

Under år 2008 var Margarets aktuella excentricitet 0,7979. Detta gör temporärt Margaret till månen i solsystemet med den mest excentriska banan. Dock är Nereids medelexcentricitet större.

Källor

1. Blue, Jennifer (16 oktober 2008). ”Planet and Satellite Names and Discoverers” (på engelska). Working Group for Planetary System Nomenclature (WGPSN). http://planetarynames.wr.usgs.gov/append7.html#UranianSystem. Läst 19 december 2008. 
2. Sheppard, Scott S.. ”New Satellites of Uranus Discovered in 2003” (på engelska). Institute for Astronomy at the University of Hawaii. Arkiverad från originalet den 5 maj 2008. https://web.archive.org/web/20080505184616/http://www.ifa.hawaii.edu/~sheppard/satellites/uranus2003.html. Läst 19 december 2008. 
3. ^ [ ] Sheppard, Jewitt & Kleyna 2005, Table 3 ... r^i (km) ... 10 ... ^i Radius of satellite assuming a geometric albedo of 0.04.

Externa länkar

• Margaret Profile by NASA's Solar System Exploration (engelska)
• Uranus kända månar (av Scott S. Sheppard) (engelska)
• ”Planetary Satellite Mean Orbital Parameters” (på engelska). JPL/NASA. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_elem. Läst 9 juni 2015. 
• Brozovic, M. and Jacobson, R. A. (2009) ``The Orbits of the Outer Uranian Satellites, Astronomical Journal 137, 3834.
• An Ultradeep Survey for Irregular Satellites of Uranus: Limits to Completeness (engelska)