Bianca

Bianca
Upptäckt
Upptäckare	Bradford A. Smith Voyager 2
Upptäcktsdatum	23 januari 1986
Beteckningar
Alternativnamn	Uranus VIII
Uppkallad efter	Bianca Minola
Omloppsbana
Banmedelradie	59165,550 ± 0,045 km[1]
Excentricitet	0,00092 ± 0,000118[1]
Siderisk omloppstid	0,434578986 ± 0,000000022 d[1]
Inklination	0,19308 ± 0,054° (till Uranus ekvator)[1]
Måne till	Uranus
Fysikaliska data
Dimensioner	64 × 46 × 46 km[2]
Medelradie	25,7 ± 2 km[2] [2] [3][4]
Area	≈ 8300 km^2[a]
Volym	≈ 71000 km^3[a]
Massa	≈ 9,2 × 10^16 kg[a]
Medeldensitet	≈ 1,3 g/cm^3 (förutsagt)[3]
Ytgravitation (ekvatorn)	≈ 0,0086 m/s^2[a]
Flykthastighet	≈ 0,022 km/s[a]
Rotationsperiod	Synkron[2]
Axellutning	Noll[2]
Albedo	0,08 ± 0,01[5] 0,07[3][4]
Temperatur	≈ 64 K[a]

Bianca är en inre måne till Uranus. Den upptäcktes från bilder tagna av Voyager 2 den 23 januari 1986 och fick den tillfälliga beteckningen S/1986 U 9.[6] Den namngavs efter systern till Katherine i Shakespeares pjäs Så tuktas en argbigga. Den är också betecknad Uranus VIII.[7]

Månen tillhör Portiagruppen, vilken också inkluderar Cressida, Desdemona, Juliet, Portia, Rosalind, Cupid, Belinda och Perdita.[8] Dessa månar har liknande banor och fotometriska egenskaper.[8]

Få saker är kända om Bianca utöver dess radie på 27 km,[2] bana[1] och geometriska albedo på cirka 0,08.[8]

På Voyager 2:s bilder ser Bianca ut som ett långsträckt föremål, och bilderna antyder att Biancas storaxel pekar mot Uranus. Förhållandet mellan axlarna i Bianca utbredda sfäroid är 0,7 ± 0,2.[2] Dess yta är gråfärgad.[2]

Kommentarer

1. ^ [ ] Värdet är beräknat från andra parametrar.

Källor

1. ^ [ ] Jacobson, R. A. (1998-03-01). ”The Orbits of the Inner Uranian Satellites from Hubble Space Telescope and Voyager 2 Observations” (på engelska). The Astronomical Journal 115 (3): sid. 1195. doi:10.1086/300263. ISSN 1538-3881. https://iopscience.iop.org/article/10.1086/300263/meta. Läst 31 augusti 2022. 
2. ^ [ ] Karkoschka, Erich (2001-05-01). ”Voyager's Eleventh Discovery of a Satellite of Uranus and Photometry and the First Size Measurements of Nine Satellites” (på engelska). Icarus 151 (1): sid. 69–77. doi:10.1006/icar.2001.6597. ISSN 0019-1035. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0019103501965972. Läst 31 augusti 2022. 
3. ^ [ ] ”Planetary Satellite Physical Parameters”. JPL (Solar System Dynamics). 24 oktober 2008. Arkiverad från originalet den 17 januari 2009. https://web.archive.org/web/20090117082950/https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_phys_par. Läst 12 december 2008. 
4. ^ [ ] Williams, Dr. David R. (23 november 2007). ”Uranian Satellite Fact Sheet”. NASA (National Space Science Data Center). Arkiverad från originalet den 18 januari 2010. https://www.webcitation.org/5msK7jx96?url=http://nssdc.gsfc.nasa.gov/planetary/factsheet/uraniansatfact.html. Läst 12 december 2008. 
5. Karkoschka, Erich (2001-05-01). ”Comprehensive Photometry of the Rings and 16 Satellites of Uranus with the Hubble Space Telescope” (på engelska). Icarus 151 (1): sid. 51–68. doi:10.1006/icar.2001.6596. ISSN 0019-1035. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0019103501965960. Läst 31 augusti 2022. 
6. Smith, B. A. (27 januari 1986). ”Satellites and Rings of Uranus”. IAU Circular 4168. http://www.cbat.eps.harvard.edu/iauc/04100/04168.html#Item1. Läst 31 oktober 2011. 
7. ”Planet and Satellite Names and Discoverers”. Gazetteer of Planetary Nomenclature. USGS Astrogeology. 21 juli 2006. http://planetarynames.wr.usgs.gov/Page/Planets. Läst 6 augusti 2006. 
8. ^ [ ] Karkoschka, Erich (2001-05-01). ”Comprehensive Photometry of the Rings and 16 Satellites of Uranus with the Hubble Space Telescope” (på engelska). Icarus 151 (1): sid. 51–68. doi:10.1006/icar.2001.6596. ISSN 0019-1035. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0019103501965960. Läst 31 augusti 2022. 

Externa länkar

• Bianca Profile by NASA's Solar System Exploration (engelska)
• Uranus kända månar (av Scott S. Sheppard) (engelska)