Deltaprojektet
Deltaprojektet (nederländska: Deltawerken) är ett omfattande[1] system[2] av vallar, översvämningsbarriärer, fördämningar, dammar och slussar i provinserna[3] Zeeland, Zuid-Holland och Noord-Brabant i sydvästra Nederländerna. Skyddsbarriärerna skyddar landområden kring floderna Rhen, Maas och Scheldes deltaområde från översvämning från Nordsjön. Barriärerna kan stängas vid hotande översvämningar. Deltaprojektet är det största[3] vattenregleringskomplex i Nederländerna och ett av de största vattenhanteringsprojekten i världen och finns upptagen på den lista över moderna världens sju underverk som sammanställdes 1994 av American Society of Civil Engineers. Projektdelarna
HistoriaVatten har alltid spelat en central roll i nederländsk historia. Efter[1] Stormfloden i Nordsjön 1953 inrättades[3] Deltakommissionen den 21 februari[2] samma år. Kommissionen framlade sina första råd den 16 maj 1953[2] och hela Deltaplanen den 18 oktober 1955[2] och projektet fastställdes 8 maj 1958 (Deltawet 1958[4]). Kommissionen gav en rad säkerhetshöjande råd, däribland en höjning av dammnivån från tidigare 4,30 meter till 7,65 meter NAP. Hänsyn togs även till transportlogistik, däribland säkring av fartygspassage[3] genom Nieuwe Waterweg och Westerschelde till hamnarna i Rotterdam och Antwerpen. Lösningen blev en blandning av dammar och slutbara barriärer. Projektets första spadtag gjordes redan 18 januari 1954 då bygget[1] av Hollandse Ijsselbarriären inleddes. Projektets sista delar[1] Maeslantbarriären och Hartelbarriären invigdes 1997. Allt som allt kostade Deltaverkens totala kostnad uppskattas till cirka 5 miljarder euro. Projektet förklarades avslutat 1997, men i realiteten har kompletterande arbeten ägt rum även senare vid Harlingen där vallbyggnationer avslutades 2010. Se ävenReferenser
Externa länkar |