Werner var professor vid Zürichs universitet. Han studerade inom sin forskning främst bindningsförhållanden och stereokemi hos komplexa föreningar och räknas som grundare av den moderna koordinationsläran. För sina upptäckter om oktaedrisk konfiguration av övergångsmetallkomplex fick han Nobelpriset i kemi år 1913.[12]
1905 angav Werner det 32 kolumner stora periodiska system vi har idag, baserat på antal protoner (grupper) och antal elektronskal (perioder). Han byggde sitt system med matematiska metoder, han kände inte till atomernas uppbyggnad. [13] Utseendet på hans system fick sin förklaring först senare, efter att Ernest Rutherford 1911 presenterat sin modell av atomen som en liten positivt laddad kärna omgiven av negativt laddade elektroner, och Niels Bohr 1913 förklarat elektronernas energinivåer med sin kvantmekaniskaatommodell. Werner löste de problem som fanns i John Newlands, Lothar Meyers och Dimitrij Mendelejevs tidigare system från 1860-talet. I deras system var det besvärligt att placera de s. k. sällsynta jordartsmetallerna, lantanoider och aktinoider, ämnen som numera utgör f-blocket. [14]
^Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: uk2015876294, läst: 25 augusti 2024.[källa från Wikidata]
^Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Вернер Альфред”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 27 september 2015.[källa från Wikidata]
^Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Вернер Альфред”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
^läs online, www.stadt-zuerich.ch .[källa från Wikidata]
^Pais, Abraham (1988). ”Atomic structure and spectral lines”. Inward Bound – Of Matter and Forces in the Physical World. Oxford University Press. ISBN 978-0-19-851997-3