Cyril Hinshelwood

Cyril Hinshelwood Nobelpristagare i kemi 1956
Född19 juni 1897[1][2][3]
London[4]
Död9 oktober 1967[4][2][5] (70 år)
London[4]
BegravdLondon
Medborgare iStorbritannien[6]
Utbildad vidOxfords universitet[7]
Westminster City School
Balliol College
SysselsättningMålare, kemist, fysikalisk kemist
Befattning
Ordförande för Royal Society (1955–1960)
ArbetsgivareOxfords universitet[7]
Imperial College London
Utmärkelser
Meldola Medal and Prize (1923)[8]
Fellow of the Royal Society (1929)
Lavoisiers medalj (1935)
Liversidge-priset (1939)[9]
Davymedaljen (1942)[10]
Royal Society Bakerian Medal (1946)[11]
Bakerföreläsningen (1946)
Royal Medal (1947)
Longstaff Prize (1948)[12]
Faraday Lectureship Prize (1953)
Nobelpriset i kemi (1956)[13][14]
Leverhulmemedaljen (1960)[15]
Copleymedaljen (1962)[16]
Dalton-medaljen (1966)
Knight Bachelor
Redigera Wikidata

Sir Cyril Norman Hinshelwood, född 19 juni 1897 i London, död 9 oktober 1967 i London, var en brittisk kemist som 1956 fick Nobelpriset i kemi. Han och Nikolaj Semjonov delade Nobelpriset för deras forskning om kemiska reaktioners mekanismer.

Hinshelwood föddes i London till föräldrarna Norman Macmillan Hinshelwood och Ethe Frances, född Smith. Han började i skolan i Kanada men flyttade tillbaka till England med sin mor när hans far dog 1905. Han skulle komma att bo kvar i samma lägenhet resten av sitt liv, och han gifte sig aldrig.

Han studerade vid Westminster City School och arbetade tre år vid en sprängämnes- och ammunitionsfabrik till första världskrigets slut,[17] för att därefter börja studera vid Balliol College vid Oxford University där han tog master- och doktorsexamina. Från 1937 var han professor i kemi i Oxford.[18] Han studerade reaktionskinetik och publicerade flera böcker på området, och det var dessa studier som gav honom Nobelpriset.

En av de reaktioner som Hinshelwood och hans forskargrupp i Oxford studerade var förbränning av väte i syrgas, och de kom fram till att denna fortskred i form av en kedjereaktion, vilket de publicerade 1926.[19] Hinshelwood klarlade också att många reaktioner sker enskilt, utan kedjereaktioner.

Hinshelwood blev Fellow of the Royal Society 1929. Han adlades 1948 och tilldelades Order of Merit 1960.[18] Han erhöll Davymedaljen 1942 och Copleymedaljen 1962.

Källor

Noter

  1. ^ id-nummer i USA:s kongressbiblioteks katalog: n86855865, läst: 21 april 2016.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6k94b8f, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Cyril-Norman-Hinshelwood, läst: 13 oktober 2018.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Хиншелвуд Сирил Норман”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  5. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: hinshelwood-cyril-norman.[källa från Wikidata]
  6. ^ ULAN: 500145889, läst: 21 april 2016.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] Sir Cyril Hinshelwood - Biographical (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online.[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, www.rsc.org .[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, www.rsc.org .[källa från Wikidata]
  10. ^ Award winners : Davy Medal (på engelska), läs online, läst: 30 december 2018.[källa från Wikidata]
  11. ^ läs online, royalsociety.org .[källa från Wikidata]
  12. ^ läs online, www.rsc.org .[källa från Wikidata]
  13. ^ The Nobel Prize in Chemistry 1956, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 13 januari 2021.[källa från Wikidata]
  14. ^ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 13 januari 2021.[källa från Wikidata]
  15. ^ läs online, royalsociety.org .[källa från Wikidata]
  16. ^ Award winners : Copley Medal (på engelska), Royal Society, läs online, läst: 30 december 2018.[källa från Wikidata]
  17. ^ NNDB: Sir Cyril Hinshelwood
  18. ^ [a b] Sir Cyril Norman Hinshelwood - Biography, nobelprize.org
  19. ^ The Nobel Prize in Chemistry 1956: Award Ceremony Speech, nobelprize.org

Externa länkar


Auktoritetsdata