V841 Ophiuchi

V841 Ophiuchi
Observationsdata Epok: J2000.0
Stjärnbild	Ormbäraren
Rektascension	16^t 59^m 30,37445^s
Deklination	-12° 53′ 27,1377″[1]
Skenbar magnitud (${\displaystyle V}$)	+4,3 - 14,03 (V)[2]
Stjärntyp
Spektraltyp	K3:e[2]
Variabeltyp	Nova (NB)[2]
Astrometri
Radialhastighet (${\displaystyle R_{v}}$)	-96,0[1] km/s
Egenrörelse (µ)	RA: -4,499±0,021[1] mas/år Dek.: -2,887±0,015 mas/år
Parallax (${\displaystyle \pi }$)	1,1862±0,0185 mas
Andra beteckningar
BD-12 4633[3], GCRV 66682[3], 2MASS J16593037-1253271[3], HR 6309[3], Gaia DR2 4333061392472253440[3] och V841 Oph

V841 Ophiuchi, eller Nova Ophiuchi 1848, är en nova (NB)[2] i stjärnbilden Ormbäraren som upptäcktes 1848[1].

Den upptäcktes av den brittiske astronomen John Russell Hind den 27 april 1848[2]. Vid upptäckten hade den visuell magnitud 5,6[4], men kan i maximum ha nått magnitud +2. Säkerställda observationer placerar dock maximum vid +4,3.[2] I närheten av maximum beskrevs den som "ljusröd" eller "scharlakansröd", troligen beroende på emissionslinjer i vätebandet.[5] Dess ljusstyrka varierar numera sakta mellan 13,5 och 14,0.[6]

Området runt novan hade undersökts regelbundet av astronomer före upptäckten eftersom det låg nära stjärnan "52 Serpentis", som den engelska astronomen John Flamsteed hade med i sin stjärnkatalog, men med felaktiga positionsangivelser.[7]

Se även

• Variabel stjärna
• Novor

Referenser

1. ^ [ ] ”Basic data: V841 Oph -- Classical Nova” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=V841+Oph&submit=SIMBAD+search. Läst 4 juni 2023. 
2. ^ [ ] ”V0841 Oph” (på engelska). The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. https://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=21327. Läst 4 juni 2023. 
3. ^ [ ] SIMBAD Astronomical Database.^[källa från Wikidata]
4. Parenago, P.P. (1949). ”Final light curves of 6 Novas and 3 Supernovae” (på engelska). Peremennye Zvezdy 7: sid. 109–123. Läst 4 juni 2023. 
5. Warner, Brian (2003) (på engelska). Cataclysmic Variable Stars. Cambridge University Press. sid. 3. ISBN 052154209X 
6. Warner, B. (februari 2006). ”Where have all the novae gone?” (på engelska). Astronomy & Geophysics 47 (1): sid. 29–32. doi:10.1111/j.1468-4004.2006.47129.x. Läst 4 juni 2023. 
7. Hind, J.R. (1848). ”Letter respecting his changing star” (på engelska). Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 8: sid. 155–158. Läst 4 juni 2023.