|
Taxils bedrägeri Taxils bedrägeri var ett bedrägeri under 1890-talet som iscensattes av Léo Taxil i syfte att driva med frimureriet och med katolska kyrkans motstånd mot detsamma.[1] Taxil och frimurerietLéo Taxil var en pseudonym för Marie Joseph Gabriel Antoine Jogand-Pagès, som hade blivit anklagad för ärekränkning i en bok han skrivit med titeln Påve Pius IX hemliga kärleksliv. 20 april 1884 publicerade Leo XIII en encyklika, Humanum Genus, som hävdade att människan var:
Det sistnämnda riket sades vara "lett eller assisterat av" frimureriet. Efter denna encyklika iscensatte Taxil en publik men falsk konvertering till katolicismen och meddelade sin avsikt att reparera den skada han åstadkommit på den sanna tron. Det första verket Taxil gav ut efter sin konvertering var frimureriets historia i fyra volymer, vilka innehöll fiktiva ögonvittnesskildringar av deras eget deltagande i sataniska ritualer. Tillsammans med en medarbetare, som gick under namnet "Dr. Karl Hacks," skrev Taxil en bok med titeln Devil in the Nineteenth Century (Djävulen under det nittonde århundradet), vari han introducerade en ny figur, Diana Vaughan, en påstådd släkting till den rosencreuzianske alkemisten och filosofen Thomas Vaughan. Boken innehöll många otroliga historier om hennes påstådda möten med inkarnerade demoner, av vilka en med sin svans skulle ha skrivit profetior på hennes rygg och en annan som spelade piano i en krokodils skepnad.[2] Diana Vaughan påstods ha varit inblandad i sataniskt frimureri, men frälstes en dag då hon uttalade sin beundran för Jeanne d'Arc, varvid demonerna flydde då de hörde hennes namn. Under namnet Diana Vaughan publicerade Taxil en bok med titeln Eucharistic Novena, en samling böner som prisades av påven. 19 april 1897 kallade Taxil till en presskonferens vid vilken han skulle presentera Diana Vaughan för pressen. Så blev inte fallet, utan istället meddelade Taxil att många av hans avslöjanden om frimureriet var rena påhitt. Han tackade också prästerskapet för deras hjälp med att skapa publicitet till hans vilda påståenden.[3] Det osanna materialet används emellertid fortfarande. Förlaget Chick Publications publicerar ett verk med titeln The Curse of Baphomet (Baphomets förbannelse) och Randy Noblitts bok om satanic ritual abuse, Cult and Ritual Abuse, citerar också Taxils verk.[4] Lucifers citatDet citat som oftast associeras till Taxils bedrägeri lyder:
Även om detta citat publicerades av Abel Clarin de la Rive i dennes Woman and Child in Universal Freemasonry och inte förekommer i Taxils egna verk, källbeläggs den genom en fotnot hos Diana Vaughan, Taxils skapelse, och är därför bevisligen Taxils verk.[5] ReferenserÖversättning
Noter
Litteratur
Externa länkar |
Portal di Ensiklopedia Dunia
