TU Mensae

TU Mensae
Observationsdata Epok: J2000.0
Stjärnbild	Taffelberget
Rektascension	04^t 41^m 40,7062^s[1]
Deklination	-76° 36′ 45,940″[1]
Skenbar magnitud (${\displaystyle V}$)	18,6 (11,8)[2]
Stjärntyp
Variabeltyp	SU Ursae Majoris-variabel[2]
Astrometri
Egenrörelse (µ)	RA: +8,431 ± 0,128[1] mas/år Dek.: +26,318 ± 0,155[1] mas/år
Parallax (${\displaystyle \pi }$)	3,5979 ± 0,0647[1]
Avstånd	910 ± 20 lå (278 ± 5 pc)
Detaljer
Metallicitet	+
Andra beteckningar
WEB 4201, 2MASS J04414069-7636458, TU Mensae, Gaia DR3 4625018043590839424, Gaia DR2 4625018043590839424[3]

TU Mensae är en dubbelstjärna belägen i norra delen av stjärnbilden Taffelberget. Den har en skenbar magnitud av ca 18,6[2] och kräver ett kraftfullt teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 3,60 mas[4] beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca  910 ljusår (ca  278 parsec) från solen.

Observation

TU Mensae är en kataklysmisk variabel stjärna av (undertyp SU Ursae Majoris) och en snäv dubbelstjärna, som består av en vit dvärg och en stjärna med låg massa. De kretsar kring varandra med en omloppsperiod av 2 timmar och 49 minuter. Stjärnorna ligger tillräckligt nära varandra för att den vita dvärgen ska dra material från den andra stjärnan, vilket skapar en ackretionsskiva som med jämna mellanrum tänds med en resulterande ljusning av systemet. Dessa resulterar i en ökning av ljusstyrkan under ett dygn med en period av 37 dygn. Ljusare utbrott, så kallade superhumps, pågår 5-20 dygn och inleds var 194:e dygn. Egenskaperna för TU Mensae har varit svåra att beräkna, eftersom det beräknade massförhållandet mellan de två stjärnorna betyder att det inte borde finnas superhumps.[5]

En nära-infraröd (I-band) ljuskurva för TU Mensae, plottad från OGLE-data publicerad av Mróz et al. (2015)[4]

Egenskaper

TU Mensae har en skenbar magnitud på 18,6 när den är i vila, och ljusnar till 11,8 i utbrott. Följeslagaren har beräknats vara en röd dvärg av spektraltyp M4V, och den vita dvärgen har en uppskattad massa av ca 80 procent av solens. Omloppsperioden är en av de längsta för kataklysmiska variabla system som uppvisar superhumps.[2]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, TU Mensae, 24 februari 2023..

Noter

1. ^ [ ] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
2. ^ [ ] Sion, Edward M.; Gänsicke, Boris T.; Long, Knox S.; Szkody, Paula; Knigge, Christian; Hubeny, Ivan; deMartino, Domitilla; Godon, Patrick (2008). "Hubble Space Telescope STIS Spectroscopy of Long-Period Dwarf Novae in Quiescence". The Astrophysical Journal. 681 (1): 543–53. arXiv:0801.4703. Bibcode:2008ApJ...681..543S. doi:10.1086/586699. S2CID 6346887
3. https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=V*+TU+Men. Hämtad 2024-11-14.
4. ^ [ ] Mróz, P.; Udalski, A.; Poleski, R.; Pietrukowicz, P.; Szymański, M. K.; Soszyňski, I.; Wyrzykowski, L.; Ulaczyk, K.; Kozłowski, S.; Skowron, J. (December 2015). "One Thousand New Dwarf Novae from the OGLE Survey". Acta Astronomica. 65 (4): 313–328. arXiv:1601.02617. Bibcode:2015AcA....65..313M. Retrieved 26 January 2022.
5. Mennickent, R. E. (1995). "Time resolved Hα spectroscopy of the SU UMajoris star TU Mensae in quiescence". Astronomy and Astrophysics. 294: 126–34. Bibcode:1995A&A...294..126M.