HD 268835

HD 268835
Observationsdata Epok: J2000.0
Stjärnbild	Taffelberget
Rektascension	04^t 56^m 47,0795^s[1]
Deklination	-69° 50′ 24,7696″[1]
Skenbar magnitud (${\displaystyle V}$)	10,6[2]
Stjärntyp
Spektraltyp	B8 Iae[3]
U–B	-0,66[2]
B–V	+0,14[2]
Variabeltyp	Lysande blå variabel?[2]
Astrometri
Radialhastighet (${\displaystyle R_{v}}$)	+20,53 ± 0,39[1] km/s
Egenrörelse (µ)	RA: +1,906 ± 0,019[1] mas/år Dek.: -0,068 ± 0,024[1] mas/år
Parallax (${\displaystyle \pi }$)	0,02 ± 0,21[1]
Absolut magnitud (${\displaystyle M_{V}}$)	-8,5[2]
Detaljer
Massa	<30[4] M☉
Radie	131[4] R☉
Luminositet	320 000[4] L☉
Temperatur	12 000[4] K
Andra beteckningar
HD 268835, AP J04564705-6950247, CD-70 273, CPD-70 336, GSC 09165-00859, HIC 22989, HIP 22989, IRAS 04571-6954, 2MASS J04564705-6950247, 2MASSI J0456470-695024, PPM 354436, SSTISAGEMC J045647.06-695024.7, TYC 9165-859-1, UCAC2 1671357, UCAC4 101-005484, uvby98 100268835, WISE J045647.07-695024.8, Gaia DR3 4655158131209278464, Gaia DR1 4655158131209278464, Gaia DR2 4655158131209278464[1]

HD 268835 eller HDE 268835, är en ensam stjärna belägen i norra delen av stjärnbilden Taffelberget. Den har en skenbar magnitud av 10,6[2] och kräver ett mindre teleskop för att kunna observeras. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet av ca 20 km/s.[1] Den är en av två stjärnor som identifierats av NASA:s Spitzer Space Telescope i Stora magellanska molnet (den andra är R 126 eller HD 37974), som inringad av vidsträckta stoftskivor som teoretiskt antas vara ursprunget till planeter.

Observation

Ljuskurva i visuella bandet för HD 268835, plottad från Gendersen & Sterken (2002).[5]

Både HD 268835 och HD 37974 klassificeras som hyperjättar, mycket stora och mycket ljusstarka. Stoftmolnet kring dem överraskade astronomer eftersom stjärnor så stora som dessa ansågs vara ogästvänliga för planetbildning eftersom de har mycket starka vindar som gör det svårt/omöjligt för stoftmolnen att "kondensera" till planeter. "Vi vet inte om planeter som de i vårt solsystem kan bildas i den mycket energirika, dynamiska miljön hos dessa massiva stjärnor, men om de kunde, skulle deras existens bli kort och spännande", säger Charles Beichman, astronom vid NASA:s Jet Propulsion Laboratory och California Institute of Technology, båda i Pasadena, Kalifornien.[6]

Konstnärens intryck av HD 268835:s stoftskiva jämfört med solsystemet

Det infraröda spektrumet för HD 268835 jämfört med det för en flerkomponentsmodell av skivkompositionen

Designationen

HD 268835 har också designation HDE 268835 med ändelsen E för Extended, eftersom den tillhör den utökade HD-katalogen. Den benämns ändå vanligtvis HD 268835.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 268835, 25 september 2024.

Noter

1. ^ [ ] https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=HD+268835. Hämtad 2024-11-18.
2. ^ [ ] Stahl, O.; Wolf, B.; Zickgraf, F.-J.; Leitherer, C.; Bastian, U.; de Groot, M. J. H. (April 1983). "R 66(Aeq) - an LMC B supergiant with a massive cool and dusty wind". Astronomy and Astrophysics. 120 (2): 287–296. Bibcode:1983A&A...120..287S.
3. Kastner, J. H.; Thorndike, S. L.; Romanczyk, P. A.; Buchanan, C. L.; Hrivnak, B. J.; Sahai, R.; Egan, M. (2008). "The Large Magellanic Cloud's Top 250: Classification of the Most Luminous Compact 8 μm Sources in the Large Magellanic Cloud". The Astronomical Journal. 136 (3): 1221–1241. arXiv:astro-ph/0703584. Bibcode:2008AJ....136.1221K. doi:10.1088/0004-6256/136/3/1221. S2CID 117820349.
4. ^ [ ] Kastner, J. H.; Buchanan, C. L.; Sargent, B.; Forrest, W. J. (2006). "SpitzerSpectroscopy of Dusty Disks around B[e] Hypergiants in the Large Magellanic Cloud". The Astrophysical Journal. 638 (1): L29–L32. Bibcode:2006ApJ...638L..29K. doi:10.1086/500804.
5. van Genderen, A. M.; Sterken, C. (May 2002). "Light variations of massive stars (alpha Cyg variables). XVIII. The B[e] supergiants S 18 in the SMC and R 66 = HDE 268835 and R 126 = HD 37974 in the LMC" (PDF). Astronomy and Astrophysics. 386: 926–935. Bibcode:2002A&A...386..926V. doi:10.1051/0004-6361:20020360. Hämtad 25 september 2024.
6. NASA's Spitzer Uncovers Hints of Mega Solar Systems Archived 2016-03-04 at the Wayback Machine, Nasa.gov, accessed 11 Feb 2006

Externa länkar

• https://www.universeguide.com/star/22989/hde268835