Sverigefinländare
Till sverigefinländare räknas personer som är folkbokförda i Sverige och som har sitt ursprung i Finland. Enligt Statistiska centralbyrån fanns det 2019 i Sverige sammanlagt 404 742 personer i Sverige som antingen själva är födda i Finland eller har minst en Finlandsfödd förälder. Av dessa var 144 561 födda i Finland och 62 306 födda i Sverige av två finländska föräldrar.[1] Sverigefinländare är ett samlingsbegrepp (hyperonym) för alla i Sverige bosatta personer som härstammar från Finland, oavsett vilken språkgrupp de tillhörde i Finland. Svenska och finska är formellt likställda nationalspråk i Finland. Sverigefinländarna indelas i två grupper på grundval av vilken språkgrupp personerna tillhörde i Finland: finskspråkiga sverigefinnar och svenskspråkiga sverigefinlandssvenskar. Svenska tornedalingar hör inte till någon av dessa två grupper. Enligt lingvisten Mikael Parkvall utgör sverigefinlandssvenskarnas andel omkring 25 procent av sverigefinländarna.[3] Enligt Hedberg (2004) beräknas 30 procent av de 400 000 finländare som under perioden 1945–1976 flyttade till Sverige. Benämningen sverigefinnar omfattar (vid emigrationstidpunkten) finskspråkiga personer som har emigrerat från Finland till Sverige, samt deras ättlingar. Till sverigefinlandssvenskarna räknas sådana personer, som vid emigrationstidpunkten ingick i den svenskspråkiga befolkningen i Finland. Av sverigefinländarna är det endast sverigefinnarna som är officiell minoritet i Sverige. Frågan om sverigefinlandssvenskarnas ställning som minoritet i Sverige har diskuterats.[4] Gruppen har samma modersmål som majoritetsbefolkningen, men med en egen gruppidentitet och självbild. Eftersom den svenska minoritetspolitiken utgår från språkperspektivet och antidiskrimineringsarbete, och sverigefinlandssvenskar inte upplevt svårigheter med dessa, har ingen förändring diskuterats. HistorikSedan åtskilliga århundraden tillbaka har folk migrerat mellan de områden som i dag benämns Sverige och Finland.[källa behövs] Svensktalande har flyttat österut och finsktalande västerut. Likaså har det hela tiden förekommit återflyttning. Från 1200-talet fram till 1809 var Sverige och nuvarande Finland ett och samma rike. Redan från 1500-talet förekommer organiserade flyttrörelser från Sveriges östra rikshalva till Sveriges västra rikshalva, sedan hertig Karl, sedermera Karl IX, gav skattefrihet i sju år för de finnar (finskspråkiga personer) som med svedjebruk uppodlade de svårgenomträngliga Värmlandsskogarna. De finnar som följde denna, och liknande kallelser senare, kom att kallas skogsfinnar och bosatte sig, förutom i Värmland, i Södermanland, Tiveden, sydöstra och södra Ångermanland. Mågra drog också vidare till Gästrikland och till det inre av Dalarna och Hälsingland. Mindre grupper flyttade bland annat till Stockholm. Det förtjänar att nämnas att ända in på 1900-talet fanns det en helt finsktalande befolkning i delar av Värmlands finnskogar. Dessa värmlandsfinnar har sedermera försvenskats och uppblandats med den svenskspråkiga befolkningen, den sista av dem som behärskade förfädernas finska avled på 1980-talet. Även sedan Finland hade blivit ett autonomt storfurstendöme under ryska kronan förekom det en viss migration mellan Sverige och storfurstendömet Finland. Svenska språkets totala dominans som ämbetsspråk och bildningsspråk bestod likaså i Finland efter separationen från Sverige. Finska språkets status i Sverige har genom tiderna fluktuerat kraftigt medan svenska språkets status i Finland har varit mer stabilt. Det dröjde ända till 1883 innan finska språket blev formellt jämställt med svenskan i Finland. Två år efter Finlands självständighet år 1917 fastslogs i Finlands regeringsform att landets nationalspråk är svenska och finska. Båda språkgruppernas språkliga rättigheter består än i dag i grundlagens hägn. Den 1 april 2000 erhöll finska språket status som officiellt minoritetsspråk i Sverige. Den andra emigrationsvågen av finlandssvenskar och finnar från Finland till Sverige började i mindre skala på 1930-talet eskalerade kraftigt strax efter andra världskriget och fortsatte fram till mitten på 1970-talet, då den sinade kraftigt som en följd av den gynnsamma ekonomiska utvecklingen i Finland. Bosättningen i Sverige har varit främst koncentrerad till Stockholm samt till industriorter i Mälardalen, till bruksorter i Bergslagen samt till Borås och Göteborgsområdet. På de orter i Sverige, där ett större antal finländare har bosatt sig finns föreningar för respektive invandrargrupp. Centralorganisationen för Sverigefinnarna är den 1957 grundade Sverigefinska riksförbundet och för sverigefinlandssvenskarna är den 1969 stiftade Finlandssvenskarnas riksförbund i Sverige. Invandrarna från Finland har, oberoende av modersmål, i stort drivits av samma krafter: möjligheten att få arbete i Sverige, högre lön och så vidare, men för finnarna har tröskeln att flytta varit högre än för finlandssvenskarna. På grund av högre emigrationsbenägenhet bland finlandssvenskarna har deras andel av emigranterna från Finland beräknats till kring 25 procent. Sverigefinländare efter kommunSiffrorna är hämtade från "Ruotsin Suomessa syntynyt väestö" (födda i Finland) 1998 (Korkeasaari & Tarkiainen). De siffror i kursiv stil är från Sverigefinska Riksförbundet där även de sverigefinländare som är födda i Sverige är medräknade. Observera att i tabellen här nedan är också sverigefinlandssvenskarna (cirka 25 procent) medräknade.
StatistikDen 31 december 2016 fanns 153 620 personer i Sverige som var födda i Finland, varav 60 806 män (39,58 %) och 92 814 kvinnor (60,42 %). Motsvarande siffra för den 31 december 2000 var 195 447, varav 81 486 män (41,69 %) och 113 961 kvinnor (58,31 %).[5] Den 31 december 2015 fanns 57 589 personer i Sverige som saknade svenskt medborgarskap men hade finskt medborgarskap, varav 24 178 män (41,98 %) och 33 411 kvinnor (58,02 %).[6] Svenskar med finländsk bakgrundDen 31 december 2016 fanns utöver de 153 620 personerna födda i Finland 261 184 personer (varav 132 675 män och 128 509 kvinnor) som var födda i Sverige men hade finsk bakgrund eller ursprung, enligt Statistiska centralbyråns definition:[1]
ÅldersfördelningÅldersfördelningen bland personer födda i Finland boende i Sverige. Siffror från Statistiska centralbyrån enligt den 31 december 2016:[5]
Historisk utveckling
Ordförklaringar
Kända sverigefinländareSverigefinnar:
Sverigefinlandssvenskar:
Se ävenKällor
Externa länkar
|
Portal di Ensiklopedia Dunia