Vid sidan av skådespeleriet blev Taube känd som vissångare och estradör. Hans många inspelningar till orkesterarrangemang av barndomsvännen Ulf Björlin revolutionerade svensk viskonst i slutet av 1950-talet. Han tolkade framgångsrikt poeter som Carl Michael Bellman, Nils Ferlin, Leo Ferré, Lars Forssell, Ulf Peder Olrog, Mikis Theodorakis och Evert Taube. Taube blev anledningen till en Bellman-renässans och exempelvis Fred Åkerström nämner Taube som en inspiration till sitt eget Bellman-tolkande.[6]År 1970 började Sven-Bertil Taube framträda med Evert Taube vid dennes sommarkonserter på Gröna Lund. Efter faderns död förde han själv traditionen vidare med årliga sommarkonserter på Gröna Lund.
Taube filmdebuterade 1949 i Evert Taube-filmen Sjösalavår där han spelade sig själv. Han var därefter flitigt förekommande på film och i TV bland annat För vänskaps skull och Tillsammans med Gunilla måndag kväll och tisdag (båda 1965), och Ön (1966). Han fick sin första internationella filmroll i filmen Smörblommekedjan (1970)[5] och påbörjade även en bitvis framgångsrik internationell filmkarriär med bland annat rollen som luftwaffekapten von Neustadt[7] i Örnen har landat (1976).
Sven-Bertil Taube vid Taube-spelen på Tanumstrand, Grebbestad den 12 juli 2015.
Från 1990-talet påbörjade han en ny framgångsrik omgång av svenska filmer, inte minst med flera produktioner av Richard Hobert såsom Ålder okänd (1991), Händerna (1994), för vilken han tilldelades en Guldbagge som Bästa skådespelare, Födelsedagen (2000), Tre solar (2004) och En enkel till Antibes (2011) som även den genererade en Guldbagge till Taube. Han medverkade också i storfilmer som Jerusalem (1996), för vilken han blev Guldbagge-nominerad som Bästa manliga biroll,[8]Swedenhielms (2003), TV-serien Danslärarens återkomst (2004), Arn – Tempelriddaren (2007). Även för rollen som den gamle mångmiljonären Henrik Vanger i Millenniumtrilogins första del Män som hatar kvinnor (2009) blev han Guldbagge-nominerad som Bästa manliga biroll. 2015 medverkade han i TV4:s program Så mycket bättre.[9]
Som bosatt i London sedan tidigt 1970-tal gjorde Taube också insatser inom brittisk teater, bland annat som prins Albert i musikalen I and Albert (1972), Versjinin i Tre systrar på Royal Exchange i Manchester 1984 och enmansföreställningen Doktor Glas som spelades både i England, Danmark och Sverige. Han medverkade även i ett avsnitt av den brittiska TV-serien Herrskap och tjänstefolk (Upstairs, Downstairs).
Sven Bertil Taube var bosatt i Fulham och avled i London av naturliga orsaker den 11 november 2022.[10]
Efter eget önskemål spreds Taubes aska i havet utanför faderns sommarställe Sjösala.[11]
Privatliv
Sven-Bertil Taube var 1958–1962 gift med skådespelerskan Inger Åhman; i detta äktenskap föddes sonen Jesper Taube (född 1960). Han är även far till en dotter född 1965 i ett förhållande med journalisten Gunilla Thorgren.[5] År 1975 gifte han sig med skådespelerskan och regissören Ann Zacharias, men de skildes samma år.[12] Tillsammans fick de dottern Sascha Zacharias (född 1979). Från 1985 till sin död var han gift med dansösen Mikaela Rydén (född 1959). Makarna fick en son född 1994.
En detaljerad diskografi över de inspelningar och åtskilliga konserter som Taube gjorde i samverkan med Ulf Björlin finns dokumenterade i doktorsavhandlingen Ulf Björlin - dirigenten, kompositören, arrangören[13]
Priser och utmärkelser
1970 – Grammis för albumet Evert Taube i kategorin "Årets produktion av visa eller folkmusik I" (tillsammans med Ulf Björlin)[14]
^Sven-Bertil Taube döptes först i 7-årsåldern, i Matteuskyrkan vid Vanadisplan. Han fick namnet Sven Bertil Gunnar Evert, men prästen kastade om namnen Evert och Gunnar i dopboken, vilket sedan blev gällande i bland annat hans pass. Han namngavs efter sina gudfäder, skeppsredarna Sven Salén och Bertil Wallenberg, samt efter fadern. Källa: Taube/Karlsson, (2007), s. 17ff
.jpg)
