Svartsnäppa (Tringa erythropus) är en vadarfågel som tillhör familjensnäppor.[4] Den häckar i nordligaste Europa och norra Asien. Vintertid flyttar den till Medelhavsområdet och södra Asien, ibland även tropiska Afrika. Under häckningstid har den helsvart dräkt, därav namnet. I vinterdräkt är den dock gråvit med röda ben. Globalt anses svartsnäppans bestånd vara livskraftigt. I Sverige minskar den dock i antal och kategoriseras som nära hotad.
Kännetecken
Utseende
Svartsnäppan är en 29–33 centimeter lång vadare med rätt långa ben och lång näbb. Den är karakteristiskt helsvart i häckningsdräkt med små vita prickar på ovansidan. I den kraftfulla flykten syns enfärgade vingar och vit övergump som övergår i en vit kil på ryggen.[5]
Fåglar i vinterdräkt är mest lika rödbenan, med gråvit dräkt, röda ben och rött även på näbben. Svartsnäppan är dock slankare med längre och tunnare näbb som längst ut har en något nedåtböjd spets. Det röda på näbben är begränsat till undre näbbhalvan, det vita ögonbrynet är tydligare markerat och fjäderdräkten gråare ovan och vitare under. Ungfågeln är tätt tvärvattrad undertill (ung rödbena har ljus buk och streckat bröst).[5]
Adult svartsnäppa i vinterdräkt.Juvenil svartsnäppa. Notera den helgrå grundtonen, det mörka tygelstrecket och det ljusa ögonbrynsstrecket som är tydligast framför ögat, de orangefärgade benen och den raka, långa, tunna näbben som är mörk med anstrykning åt rödorange närmast näbbroten.
Läte
Sången som utförs i spelflykt är ett ödsligt, malande "trrruuiie trrruuiie trrruuiie...", medan locklätet är en mycket typisk, tvåstavig vissling, "tju-itt!".[5]
Svartsnäppans utbredningsområde, där grönt betecknar vistelse häckningstid och blått övervintringsområde.
Förekomst i Sverige
I Sverige häckar svartsnäppan främst i inre Norrland i barrskog i närheten av myrar, söderut till Jämtland. I övriga landet syns den under flyttningen. Honorna börjar flytta i juni, följda av hanarna i juli och ungfåglarna i augusti–september.
Taxonomi och systematik
Svartsnäppan beskrevs för första gången som art 1764 av Peter Simon Pallas, som Scolopax erythropus. Dess närmaste släktingar är den amerikanska arten större gulbena (Tringa melanoleuca), gluttsnäppa (T. nebularia) och möjligen även fläckgluttsnäppa (T. guttifer), även om den senare ännu inte testats genetiskt.[14] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Ekologi
Föda
Liksom de flesta vadarfåglar livnär den sig av små ryggradslösa djur, mer specifikt vattenlevande insekter och deras larver, små kräftdjur, mollusker, havsborstmaskar samt småfisk och amfibier upp till sex till sju centimeter långa. Den födosöker både på dagen och natten. Jämfört med rödbenan vadar den oftare på djupare vatten och till och med simmar och tippar likt en and.[1][5]
Häckning
Honor är ofta polygama. Boet är en grund urgröpning i marken på öppen fuktig taiga. Honan lägger tre till fyra ägg.[1]
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattades 2015 till 110 000–270 000 individer,[15] varav det i Europa tros häcka 20 500–54 000 par.[16]
Svartsnäppan hotas av habitatförlust på rastplatser och i dess övervintringsområden. Våtmarksområdden i Ghana degraderas av erosion och utdikning.[17] I Kina och Sydkorea exploateras viktiga rastplatser utmed Gula havet, vilket resulterat i ökad förorening och mindre mängd sediment.[18][19][20]
Status i Sverige
Den svenska populationen uppskattas till 8 600 häckande individer. De senaste 15 åren tros den ha minskat i antal med cirka 20 %. Sedan 2020 listas den därför som nära hotad på Artdatabankensrödlista.[21][22]
Namn
Svartsnäppan har förr även kallats svartgrå snäppare,[23]strandryttare, mörk beckasin och harlekinsnäppa.[24] Det vetenskapliga namnet erythropus betyder "rödfotad" efter grekiskans eruthros ("röd") och pous ("fot").[25]
Referenser
Delar av texten baserad på översättning av engelskspråkiga Wikipedias artikel Spotted Redshank läst 4 september 2005
^Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
^ [abcd] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 156. ISBN 978-91-7424-039-9
^ [ab] Van Gils, J., P. Wiersma och G. M. Kirwan (2020). Spotted Redshank (Tringa erythropus), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.spored.01
^Dowsett, R.J., Aspinwall, D.R. and Leonard, P.M. (1999). Further additions to the avifauna of Zambia. Bull. Brit. Orn. Club. 119(2): 94–103.
^Dowsett, R. J., D. R. Aspinwall, and F. Dowsett-Lemaire (2008) The birds of Zambia. Tauraco Press & Aves, Liège, Belgium.
^Howell, S. N. G., I. Lewington, and W. Russell (2014). Rare Birds of North America. Princeton University Press, Princeton, NJ, USA & Oxford, UK.
^Raffaele, H., J. Wiley, O. Garrido, A. Keith, and J. Raffaele (1998). A Guide to the Birds of the West Indies. Princeton University Press, Princeton, NJ, USA.
^Levesque, A. and Jaffard, M.-E. (2002). Fifteen new bird species in Guadeloupe (F.W.I.). El Pitirre. 15(1): 5–6.
^Buckley, P.A., Massiah, E.B., Hutt, M.B., Buckley, F.G. and Hutt, H.F. (2009). The Birds of Barbados: An Annotated Checklist. BOU Checklist No. 24. British Ornithologists’ Union & British Ornithologists’ Club, Peterborough.
^Hornskov, J. (1995). Recent observations of birds in the Philippine Archipelago. Forktail. 11: 1–10.
^Pereira, Sérgio Luiz & Baker, Alan J. (2005) Multiple Gene Evidence for Parallel Evolution and Retention of Ancestral Morphological States in the Shanks (Charadriiformes: Scolopacidae)., Condor, vol. 107, nr. 3, s. 514–526. doi:10.1650/0010-5422(2005)107[0514:MGEFPE]2.0.CO;2Fulltext
^Wetlands International. 2015. Waterbird Population Estimates. Hämtad från wpe.wetlands.org 20150917.
^BirdLife International. 2015. European Red List of Birds. Office for Official Publications of the European Communities, Luxembourg.
^Ntiamoa-Baidu, Y. 1991. Seasonal changes in the importance of coastal wetlands in Ghana for wading birds. Biological Conservation 57: 139-158.
^Barter, M. 2002. Shorebirds of the Yellow Sea. Wetlands International, Canberra, Australia.
^Barter, M. A. 2006. The Yellow Sea - a vitally important staging region for migratory shorebirds. In: Boere, G.; Galbraith, C., Stroud, D. (ed.), Waterbirds around the world, pp. 663-667. The Stationary Office, Edinburgh, UK.
^Kelin, C.; Qiang, X. 2006. Conserving migratory shorebirds in the Yellow Sea region. In: Boere, G.; Galbraith, C., Stroud, D. (ed.), Waterbirds around the world, pp. 319. The Stationery Office, Edinburgh, UK.
_2.jpg)
