Svart buskskvätta[2] (Saxicola caprata) är en tätting i familjen flugsnappare. Den har en mycket vid utbredning i Asien, från Iran vidare österut ända till Nya Guinea.[3][4] Mycket sällsynt uppträder den i Europa, med endast tre fynd i Finland, ett i Italien och ett utanför Ulricehamn i svenska Västergötland 2018. IUCN kategoriserar den som livskraftig.
Utseende
Den svarta buskskvättan är något större än svarthakad buskskvätta (13–14,5 centimeter lång). Den vuxna hanen är mycket karakteristiskt tecknad: helsvart med vit övergump, vit buk och en liten vit skulderfläck. Hona och unghane är brungrå med helmörk stjärt och rosttonad övergump. Till skillnad från en mörkt tecknad hona av svarthakad buskskvätta är strupen ljus och vingen i princip helmörk.[5]
Läte
Sången liknar vitgumpad buskskvätta, men är mörkare och mer behaglig, med böjda visslingar och knäppningar men avsaknad av gnissliga ljud. Lätena varierar, med både mjuka och vassa nedåtböjda visslingar och hårda "tsek" eller "tsek tsek".[6]
Utbredning och systematik
Svart buskskvätta har en ovanligt mycket vid utbredning i Asien. Den delas in i hela 16 underarter med följande utbredning:[4]
Saxicola caprata belensis – centrala bergen på Nya Guinea (Wisłasjöarna till Snow)
Saxicola caprata wahgiensis – Central Highlands på Nya Guinea, Huonhalvön och sydöstra bergen
Svart buskskvätta i Europa
Svart buskskvätta är en mycket sällsynt gäst i Europa, med tre fynd i Finland: Österbotten den 9 oktober 2010[7], Utö, Korpo den 19 maj 2017 och i Euraåminne 17 juli 2020. I oktober 2017 sågs dessutom en individ i Pisa, Italien.[8] 8 november 2018 fotograferades en svart buskskvätta också utanför Ulricehamn i Västergötland.[9] I närområdet har den setts ett fåtal gånger i Israel, i Kuwait och på Cypern.
Svart buskskvätta är en vanligt förekommande och välbekant fågel i öppet landskap med buskområden eller grässlätter där den ofta ses i toppen på buskar eller korta träd på utkik efter insekter. Den har noterats inta både mott och mjöllöss.[12][13] Fågeln häckar från februari till augusti med en topp mellan mars och juni. Två till fem ägg läggs i boet som byggs i en hålighet i en vägg eller liknande.[14] Huvudsakligen honan ruvar äggen, i tolv till 13 dagar.[15]
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig, lokalt mycket vanlig.[1]
^Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.1). doi : 10.14344/IOC.ML.13.1.
^ [ab] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
^Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 416. ISBN 978-91-7424-039-9
^Raffael Ayé, Manuel Schweizer, Tobias Roth (2014). Helm Field Guide: Birds of Central Asia (andra upplagan). London: Bloomsbury Publishing Plc. sid. 196-197. 978-0-7136-7038-7