Seraf

Franciskus av Assisi och en seraf; fresk som tillskrivs Giotto, som föreställer legenden om när Franciskus stigmatiseras.

Seraf (plural: serafer eller serafim[1]) (hebreiska: שׂרף 'saraf' plural שׂרפים 'serafim', latin: seraph[us], plural seraphi[m] geez: ሱራፌል) är i judisk och kristen tradition en grupp änglar som uppvaktar Gud när han sitter på sin tron, medan de ropar Kadosh, Kadosh, Kadosh (Helig, helig, helig). Seraferna är sexvingade; med ett par täcker de ansiktet därför att de står så nära Gud. I den kristna traditionen är seraferna de högsta änglarna, över keruberna och tronerna; dessa tre grupper tillhör dock gemensamt den högsta änglahierarkin. Serafim betyder på hebreiska 'de brinnande'.[2]

Den bibliska källan till seraferna finns i Jesaja (6:1–3). De nämns flerfaldigt i de apokryfiska Henoksböckerna såsom drakones.

Bonaventura är såsom kyrkolärare i Romersk-katolska kyrkan, utnämnd till Doctor Seraphicus; han skriver om seraferna i sitt huvudverk Itinerarium Mentis ad Deum (Själens resa till Gud).

Källor till seraferna

Inom judendomen förekommer de i Gamla testamentet i profeten Jesajas bok (kap 6:1-3):

I det år då kung Ussia dog såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet. ²Serafer stod omkring honom. Var och en av dem hade sex vingar: med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter, och med två flög de.

Till varandra ropade de oavbrutet "Helig, helig, helig är Herren Sebaot, hela jorden är full av hans härlighet" och deras röster fick fästena på Templets dörrtrösklar att darra. Därifrån kommer den kristna gudstjänstens Sanctus.

Seraferna förekommer endast en gång i Bibeln, men bilden av bevingade varelser med ett eller flera par vingar förekommer ofta inom konsten hos Israels grannländer från den tiden. Detta kan tyda på att tanken på serafer hämtats från utlandet.

Nya testamentet nämner inte serafer vid namn, men däremot kan man i Uppenbarelseboken (kap 4:8) läsa om varelser som beskrivs på ett sätt som liknar hur serafer beskrivs i Jesajas bok:

De fyra varelserna hade vardera sex vingar, och de hade fullt med ögon, utåt och inåt. Utan att vila säger de dag och natt:

Helig, helig, helig är Herren Gud, allhärskaren, han som var och som är och som kommer.

Det är dock osäkert om detta är serafer, då beskrivningen kan passa in på både serafer, keruber och troner.

Se även

• Bibeln. Gamla Testamentet, Jesaja
• Kristen mytologi
• Serafimerorden

Källor

1. Svenska akademiens ordbok, på internet, 11 januari 2010, uppslagsord: seraf
2. Encyclopædia Britannica, på internet, 11 januari 2010, uppslagsord: seraph