|
San Benedetto de Thermis
San Benedetto de Thermis, även benämnd Sancti Benedicti de Scorticlariis och Sancti Benedicti a Cella Farfae, var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den helige Benedikt av Nursia. Kyrkan var belägen vid dagens Corso del Rinascimento i Rione Sant'Eustachio. Kyrkan var initialt inrymd i ruinerna av Neros termer, därav tillnamnet (cognome) ”de Thermis”. ”Scorticlariis” syftar på distriktet Scorticlari.[1] I detta distrikt hade garvarna, italienska conciatori, sina bodar; Scorticlari och conciatori härleds från latinets scortum, ”skinn”, ”hud”, ”läder”.[2] Kyrkans historiaKyrkan nämns för första gången i ett dokument från år 998, i vilket den benämns ”ecclesia S. B. in loco qui dicitur scorticlaro”.[3] Marken, där en gång Neros termer stod, hade förvärvats av benediktinerklostret i Farfa. Kyrkan omnämns i en bulla, promulgerad av påve Urban III år 1186, vilken räknar upp den bland filialerna till församlingskyrkan San Lorenzo in Damaso; i bullan används benämningen ”S. Benedicti de Termis”.[3] År 1478 avyttrade klostret Farfa San Benedetto de Thermis samt tre andra kyrkor – San Salvatore in Thermis, Santa Maria de Thermis och San Biagio a Piazza Lombarda[4] – åt den franska nationen. Försäljningen godkändes av påve Sixtus IV (1471–1484) i en bulla, promulgerad den 2 april 1478.[2] Michele Lonigo (1572–1638), präst och prefekt vid Vatikanens arkiv, publicerade år 1621 en förteckning över Roms kyrkor; i denna anger han att San Benedetto-kyrkan fortfarande existerar, dock förfallen. Ferruccio Lombardi drar slutsatsen, att kyrkan nedrevs kort därefter, alltså under 1600-talets första hälft.[2] Omnämningar i kyrkoförteckningar
ReferenserNoter
Tryckta källor
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Portal di Ensiklopedia Dunia
