|
Regeringen Branting I
Regeringen Branting I var Sveriges regering mellan 10 mars 1920 och 27 oktober 1920.[1] Den var en socialdemokratisk enpartiregering, med partiledaren Hjalmar Branting som statsminister. Den var den första socialdemokratiska enpartiregeringen i Sverige (den föregicks av Regeringen Edén, som var en koalition mellan socialdemokrater och liberaler). Regeringen hade endast stöd av en minoritet i riksdagen. Detta fick bland annat till följd att dess proposition om utformningen av kommunalskattesystemet fälldes. Regeringen tillsatte två utredningar, dels om företagsdemokrati, dels om förstatligande av privata företag (Socialiseringsnämnden). I andrakammarvalet 1920 gick Socialdemokraterna bakåt med 11 mandat. I riksdagen var liberalerna fortfarande tungan på vågen mellan Socialdemokraterna och Högern. I väntan på andrakammarvalet 1921 ville inget parti överta regeringsmakten; kungen fick därför tillsätta en ämbetsmannaregering, regeringen De Geer d.y., ledd av liberalen Louis De Geer. Statsråd och organisationRegeringen hade vid tillträdet samma organisation som föregående regering, med elva statsråd och åtta departement. En större omorganisation skedde den 30 juni och 1 juli 1920, då fyra nya departement och statsrådsposter inrättades samtidigt som tre departement och statsrådposter avvecklades:
* Statsminister eller departementschef NoterReferenser
Se även
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Portal di Ensiklopedia Dunia
