Omikron1 Centauri

Omikron^1 Centauri (ο^1)
Observationsdata Epok: J2000.0
Stjärnbild	Kentauren
Rektascension	11^t 31^m 46,07^s[1]
Deklination	-59° 26′ 31,4″[1]
Skenbar magnitud (${\displaystyle V}$)	5,13[2]
Stjärntyp
Spektraltyp	G3 0-Ia[3][4]
B–V	+1,08[2]
Variabeltyp	SRd[5]
Astrometri
Radialhastighet (${\displaystyle R_{v}}$)	-20,00[6] km/s
Egenrörelse (µ)	RA: -4,31 ± 0,28[1] mas/år Dek.: 1,72 ± 0,28[1] mas/år
Parallax (${\displaystyle \pi }$)	0,57 ± 0,32[1]
Avstånd	ca 6 000 lå (ca 1 800 pc)
Absolut magnitud (${\displaystyle M_{V}}$)	-9,0[4]
Detaljer
Massa	17[7] M☉
Radie	270[7] R☉
Luminositet	68 000[7] L☉
Temperatur	4 873[8] K
Vinkelhastighet	25[9] km/s
Ålder	10-12[7] miljoner år
Andra beteckningar
HR 4441, HD 100261, CD-58° 4100, HIP 56243, SAO 239145, GC 15818, CCDM J11318-5927, AAVSO 1127-58

Omikron^1 Centauri (ο^1 Centauri, förkortat Omikron^1 Cen, ο^1 Cen) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en ensam stjärna belägen i den sydvästra delen av stjärnbilden Kentauren. Den har en skenbar magnitud på 5,13[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 0,57[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 6 000 ljusår (ca 1 800 parsek) från solen.

Egenskaper

Omikron1 Centauri är en gul till vit superjättestjärna vanligen hänförd till spektralklass G3 0Ia,[3][4] vilket anger att den är en starkt lysande, massförlorande hyperjättestjärna. Den har också klassificerats som F8 Ia0[10] och F7 Ia/ab.[11] Den har en massa som är ca 17[7] gånger större än solens massa, en radie som är ca 270[7] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 68 000[7] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 4 870[8] K. Storleken, ljusstyrkan och avståndet är lika osäkra.

Omikron1 Centauri klassificeras som en halvregelbundet variabel stjärna och dess ljusstyrka varierar från magnitud +5,8 till +6,6 med en period på 200 dygn.[5] Andra studier har dock rapporterat endast små ljusstyrkevariationer.[9][12] Den bildar en dubbelstjärna, nästan synlig för blotta ögat, med Omikron2 Centauri, en hetare superjättestjärna, som kan vara fysiskt förbunden. Den har också en följeslagare av 11:e magnituden separerad med endast 13,5 bågsekunder.[13]

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser

1. ^ [ ] van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752 . Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357. Vizier catalog entry
2. ^ [ ] Malyuto, V.; Schmidt-Kaler, T. (1997). "Quantitative spectral classification based on photoelectric spectrum scanner measurements of F-K stars". Astronomy and Astrophysics. 325: 693. Bibcode:1997A&A...325..693M.
3. ^ [ ] Keenan, P. C.; Pitts, R. E. (1980). "Revised MK spectral types for G, K, and M stars". Astrophysical Journal Supplement Series. 42: 541. Bibcode:1980ApJS...42..541K. doi:10.1086/190662.
4. ^ [ ] Arellano Ferro, A.; Giridhar, Sunetra; Goswami, Aruna (1991). "A new discussion on the M(v) - W(O I 7774 A) relationship for F-G stars in the light of high-resolution data". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 250: 1. Bibcode:1991MNRAS.250....1A. doi:10.1093/mnras/250.1.1.
5. ^ [ ] Samus, N. N.; Durlevich, O. V.; et al. (2009). "VizieR Online Data Catalog: General Catalogue of Variable Stars (Samus+ 2007-2013)". VizieR On-line Data Catalog: B/gcvs. Originally published in: 2009yCat....102025S. 1. Bibcode:2009yCat....102025S.
6. Gontcharov, G. A. (2006). "Pulkovo Compilation of Radial Velocities for 35 495 Hipparcos stars in a common system". Astronomy Letters. 32 (11): 759. arXiv:1606.08053 . Bibcode:2006AstL...32..759G. doi:10.1134/S1063773706110065.
7. ^ [ ] Kaler, James B., "Omicron 1,2 Centauri", Stars, University of Illinois, retrieved 2017-12-05
8. ^ [ ] McDonald, I.; Zijlstra, A. A.; Boyer, M. L. (2012). "Fundamental parameters and infrared excesses of Hipparcos stars". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 427: 343. arXiv:1208.2037 . Bibcode:2012MNRAS.427..343M. doi:10.1111/j.1365-2966.2012.21873.x.
9. ^ [ ] Friedrich, D.; Schoffel, E. (1971). "New Bright Southern Variable Stars". Information Bulletin on Variable Stars. 558: 1. Bibcode:1971IBVS..558....1F.
10. Mantegazza, L. (1992). "Luminosities of yellow supergiants from near-infrared spectra - Calibration through Magellanic Cloud stars". Astronomy and Astrophysics. 265: 527. Bibcode:1992A&A...265..527M
11. Sowell, James R. (1990). "A survey of Balmer-line profiles and IRAS fluxes in forty yellow supergiants". Astronomical Journal. 100: 834. Bibcode:1990AJ....100..834S. doi:10.1086/115567.
12. Sterken, C.; Manfroid, J.; Anton, K.; Barzewski, A.; Bibo, E.; Bruch, A.; Burger, M.; Duerbeck, H. W.; Duemmler, R.; Heck, A.; Hensberge, H.; Hiesgen, M.; Inklaar, F.; Jorissen, A.; Juettner, A.; Kinkel, U.; Liu, Zongli; Mekkaden, M. V.; Ng, Y. K.; Niarchos, P.; Puttmann, M.; Szeifert, T.; Spiller, F.; Van Dijk, R.; Vogt, N.; Wanders, I. (1993). "Longterm Photometry of Variables at ESO - Part Two - the Second Data Catalogue 1986-1990". Astronomy and Astrophysics Supplement. 102: 79. Bibcode:1993A&AS..102...79S.
13. Mason, Brian D.; Wycoff, Gary L.; Hartkopf, William I.; Douglass, Geoffrey G.; Worley, Charles E. (2001). "The 2001 US Naval Observatory Double Star CD-ROM. I. The Washington Double Star Catalog". The Astronomical Journal. 122 (6): 3466. Bibcode:2001AJ....122.3466M. doi:10.1086/323920.

Externa länkar

• https://www.universeguide.com/star/omicroncentauri
• http://stars.astro.illinois.edu/sow/omicen.html