Nya Zeelands generalguvernör
Nya Zeelands generalguvernör (engelska: Governor-General of New Zealand; maori: Te Kāwana Tianara o Aotearoa) är den nyzeeländska monarkens personliga representant på plats i landet. Generalguvernören utför statshandlingar i monarkens namn och fungerar därför i praktiken som landets statschef.[1] Generalguvernören utser och entledigar Nya Zeelands premiärminister, beroende på vem som har stöd i Nya Zeelands parlament.[2] BakgrundBefattningen var ursprungligen guvernör för Kolonin Nya Zeeland som tillhörde det brittiska imperiet, men först 1917, 10 år efter att dominionen bildats, ändrades titeln till generalguvernör likt motsvarande befattning i Australien. Westminsterstatuten ratificerades av Nya Zeeland 1947. Därmed blev landet ett samväldesrike, och generalguvernörens funktion ändrades från att representera den brittiska centralmakten i London till att bli den nyzeeländska monarkens personliga representant. Det var dock inte förrän 1972 som enbart nyzeeländska medborgare började utnämnas till ämbetet. Generalguvernören utses numera formellt av monarken på förslag av Nya Zeelands premiärminister. Ämbetet definieras primärt i ett kungligt brev från 1983 (Letters Patent) och sekundärt i Constitution Act 1986. Generalguvernören har konstitutionella, ceremoniella och representativa uppgifter. Generalguvernören presiderar i verkställande rådet (Executive Council) och är högsta befälhavaren för Nya Zeelands försvarsmakt. Generalguvernören utser också (på premiärministerns bindande förslag) alla andra ministrar och högre ämbetsmän, ger kunglig sanktion till lagförslag, utfärdar kreditivbrev till nyzeeländska diplomater och ackrediterar utländska diplomater, tilldelar nyzeeländska dekorationer och är värd för inkommande statsbesök. Lista över generalguvernörer
Se ävenReferenser
Noter
Övriga källor
Externa länkarWikimedia Commons har media som rör Nya Zeelands generalguvernör. |
Portal di Ensiklopedia Dunia