Navigatori-klass
Navigatori-klassen var en klass av italienska jagare som byggdes 1928–1929 för Regia Marina (kungliga italienska flottan) och som var uppkallade efter italienska upptäcktsresande. De deltog i andra världskriget. Endast ett fartyg, Nicoloso Da Recco, överlevde kriget. DesignDessa fartyg byggdes för Regia Marina som ett svar på de stora "contre-torpilleurs" jagarna av Jaguar- och Guépard-klasserna som byggdes för den franska flottan. Fartygen var betydligt större än andra samtida italienska jagare och klassades till en början som spaningskryssare ("esploratori"). De omklassades som jagare 1938. Huvudbestyckningen bestod av 12-centimeterkanoner av en ny modell[1] i tre dubbeltorn som kunde höjas i 45°. Torpedtuberna bestod av två trippelmontage, var och en ovanligt nog bestående av två 53,3 cm separerade av en 45 cm. Maskineriet bestod av fyra pannor i två pannrum med stort avstånd till varandra samt två turbinrum. Den främre enheten drev babords axel och den bakre enheten drev styrbords axel. Fartygens sjötester genomfördes med överbelastat maskineri, vilket ledde till hastigheter på upp till 43,5 knop (80,6 km/h) som inte kunde uppnås under driftsförhållanden. Fartygen var snabba, men visade sig sakna stabilitet och byggdes om i slutet av 1930-talet med klipperbågar, ökad bredd och en lägre överbyggnad. Under kriget ersattes torpederna med tre 53,3 cm torpedtuber och extra luftvärnskanoner lades till. Skepp i klassen
ReferenserNoter
Källförteckning
Vidare läsning
Externa länkar
|
Portal di Ensiklopedia Dunia