|
| Messier 7
|
|
| Messier 007
|
| Observationsdata
|
| Stjärnbild
|
Skorpionen[1]
|
| Rektascension
|
17t 53m 51,2s[2]
|
| Deklination
|
-34° 47′ 34 ″[2]
|
| Avstånd
|
980 ± 33[3] ljusår (300 ± 10 pc) lj
|
| Skenbar storlek
|
80,0 bågminuter'
|
| Skenbar magnitud
|
3,3
|
| Fysiska egenskaper
|
| Massa
|
735[4]
|
| Radie
|
25 ljusår
|
| Antal stjärnor
|
omkring 100[1]
|
| Uppskattad ålder
|
200[3] miljoner år
|
| Upptäckt
|
| Upptäcktsår
|
130
|
| Upptäckare
|
Klaudios Ptolemaios
|
| Andra beteckningar
|
| NGC 6475[1], C 1750-348, Cl VDBH 254, OCl 1028.0, [KPR2004b] 420, [KPS2012] MWSC 2739, [SC96] GC 228, [SC96] GC 243, [SC96] Mis 753, [SC96] Mis 774[5], ESO 394-SC 009[2]
|
| Se också: Öppna stjärnhopar, Lista över öppna stjärnhopar
|
Messier 7 eller NGC 6475 (ibland även kallad Ptolemaioshopen)[6] är en öppen stjärnhop ungefär 980 ljusår från jorden i södra delen av stjärnbilden Skorpionen,[1] som är lätt att observera för blotta ögat.[1]
Den första som nämnde hopen var Klaudios Ptolemaios, som 130 e. Kr. beskrev den som en “nebulosa som följer Skorpionens gadd”.[7] Den italienske astronomen Giovanni Battista Hodierna observerade den före 1654 och räknade till 30 stjärnor i den. År 1764 katalogiserade den franske astronomen Charles Messier klustret som den sjunde medlemmen i hans lista över kometliknande föremål. Den engelske astronomen John Herschel beskrev det som "grovt spridda stjärnhopar".[6]
Den 29 augusti 2006 användes Messier 7 för första ljusbilden från Long Range Reconnaissance Imager (LORRI)-teleskopet på den Pluto-bundna rymdfarkosten New Horizons.[8]
Beskrivning
Teleskopiska observationer av stjärnhopen särskiljer ca 80 stjärnor inom ett synfält på 1,3° tvärs över. På hopens beräknade avstånd på 980 ljusår motsvarar detta en faktisk diameter på 25 ljusår. Hopens ljushalveringsradie är 40,1 ljusår (12,3 parsec) och den har en kombinerad massa på ca 735 gånger solens massa.[4] Åldern på Messier 7 är omkring 200[3] miljon år och den ljusaste stjärnan i hopen är av magnitud 5,6. När det gäller kemisk sammansättning innehåller hopen ett liknande överskott som solen av andra element än väte och helium.[3]
Se även
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Messier 7, 1 januari 2021.
Noter
- ^ [a b c d e] Diamanter i Skorpionens svans, ESO, 19 februari 2014
- ^ [a b c] Messier 7 på NASA/IPAC Extragalactic Database
- ^ [a b c d] Villanova, S.; Carraro, G.; Saviane, I. (September 2009), ”A spectroscopic study of the open cluster NGC 6475 (M 7). Chemical abundances from stars in the range Teff = 4500-10 000 K”, Astronomy and Astrophysics 504 (3): 845–852, doi:10.1051/0004-6361/200811507, Bibcode: 2009A&A...504..845V
- ^ [a b] Piskunov, A. E.; Schilbach, E.; Kharchenko, N. V.; Röser, S.; Scholz, R.-D. (January 2008), ”Tidal radii and masses of open clusters”, Astronomy and Astrophysics 477 (1): 165–172, doi:10.1051/0004-6361:20078525, Bibcode: 2008A&A...477..165P
- ^ Messier 7 på SIMBAD
- ^ [a b] Gendler, Robert; Christensen, Lars Lindberg; Malin, David (2011), Treasures of the Southern Sky: A Photographic Anthology, Springer, s. 139, ISBN 978-1461406273, https://books.google.com/books?id=fJtp27II6lYC&pg=PA139
- ^ Jones, Kenneth Glyn (1991), Messier's Nebulae and Star Clusters, The Practical astronomy handbook series (2ns), Cambridge University Press, s. 1, ISBN 978-0521370790, https://books.google.com/books?id=SLEzPBn1i2gC&pg=PA1
- ^ ”LORRI's First Light1” (på engelska). pluto.jhuapl.edu. http://pluto.jhuapl.edu/News-Center/News-Article.php?page=090106_1. Läst 24 oktober 2018.
Externa länkar
|
