Mary Johnson
Mary Johnson, egentligen Astrid Maria Klein (efter omgifte), ogift Carlsson, född 11 maj 1896 i Fors socken, Södermanland, död 7 maj 1975 i Hägerstens församling i Stockholm,[1] var en svensk skådespelare. BiografiMary Johnson debuterade på 1910-talet i teaterdirektören Karin Swanströms teatersällskap och kom 1914, tillsammans med sin man Karl Gerhard, då fortfarande Karl Gerhard Johnson, till Hjalmar Selander och Nya Teatern i Göteborg. Vid den tiden var Johnson stjärnan och Karl Gerhard "hennes man". Första pjäs i Göteborg blev Lilla Eva och därefter titelrollen i Selma Lagerlöfs Dunungen 1915. Hon turnerade med Gösta Ekman i Karl Gerhards lustspel Hennes lilla majestät. Hon filmdebuterade 1916 i Kärleken segrar som spelades in av Cinematograf-avdelningen vid Hasselblads Fotografiska AB i Göteborg. Där kom hon att medverka i ytterligare tre filmer det året. Ett antal roller de följande åren gjorde henne till Sveriges då mest kända filmskådespelerska och efter att ha spelat Elsalill i Mauritz Stillers Herr Arnes pengar 1919 blev hon även känd internationellt. Hon begav sig till Tyskland 1924 och spelade mot norrmannen Einar Rød i filmen Die Stimme des Herzens. Under de följande åren medverkade Johnson i 13 tyska filmer, varav den sista blev Eine Frau muss man alles verzeih'n 1931. Mary Johnson var 1913–1920 gift med Karl Gerhard (som då hette Johnson), därefter från 1920 med den norske skådespelaren Einar Rød och slutligen från 1932 med den tyske skådespelaren Rudolf Klein-Rogge, efter vilken hon blev änka 1955[1]. Hon är gravsatt i minneslunden på Skogskyrkogården i Stockholm.[2] Filmografi
TeaterRoller
Källor
Fotnoter
Vidare läsning
|
Portal di Ensiklopedia Dunia