1946 började Kjellgren som regissör. Debuten skedde med 1947 års Tappa inte sugen med Nils Poppe i huvudrollen. Samarbetet med Poppe fortsatte i ytterligare fyra filmer, den sista 1952 års Flyg-Bom. Under 1950-talet kom han alltmer att regissera filmer som fokuserade på samhälleliga problem. 1950 års Medan staden sover, den första film Kjellgren både regisserade och skrev manus till, handlade om ungdomsbrottslighet och andra sociala problem i Stockholm. Andra filmer i samma stil följde: Våld (1955), Den hårda leken (1956) och Nattens ljus (1957).[2]
Flera av Kjellgrens filmer hyllades för sin kraftfulla regi och personinstruktionerna. Vissa filmer bar även drag av film noir, till exempel Nattens ljus. Kjellgrens produktion var mångfasetterad då han gjorde både folkliga komedier och samarbetade med blivande företrädare för den svenska nya vågen som kom på 1960-talet. Kjellgren var en av 1950-talets mer betydande regissörer även om han i dag är relativt bortglömd.[2]
Han var gift två gånger, 1948 med skådespelaren Elisaveta von Gersdorff[3] och andra gången, från 1 juni 1961, med journalisten Bella Tatiana Narkirier (född 1928), från Israel.[1][4] Kjellgren är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.
^ [ab] Sveriges dödbok 1901-2009 Swedish death index 1901-2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris11931231. ISBN 978-91-87676-59-8