Lövstabruks kyrka ligger vid Västra gatan i Lövstabruk. De gulputsade tegelmurarna formar en enskeppigsalkyrka med koret i norr. Två ingångar finns, en mitt i sydgaveln och en mitt på östra långmuren. Symmetrin understryks av höga, rundbågiga fönster med små, blyinfattade rutor. Säteritakets ursprungliga beläggning av glaserat nederländskt taktegel byttes redan 1736 mot takspån, eftersom den västra väggen höll på att ge vika för takets tyngd. Det kröns av två takryttare i form av urnor med flammor s.k. knappar. Undre takfallet har fyra takkupor, en i vart väderstreck. De är inte ursprungliga men byggdes före 1748, då de syns på en teckning över bruket. Intill nordmuren sluter sig en låg, kvadratisk sakristia med valmatsadeltak.
Interiören är en av Sveriges mest välbevarade kyrkorum från barocken. Altaruppsatsen, predikstolen och orgelfasaden härrör troligen från skulptörenHerman Buck. Predikstolen omges av draperimålning. På läktaren över ingången i söder står kyrkans märkligaste inventarium, en magnifik piporgel från 1728, byggd av Johan Niclas Cahman och Sveriges största i sitt slag från barocken. Bänkinredningen är sluten. Över rummet höjer sig ett spegelvalv av trä. Tegelgolvet är ursprungligt.
Efter en viss tveksamhet beslöt Charles De Geer att bygga upp bruket igen. Verkstäder och boningshus färdigställdes först, sedan herrgårdsbyggnaden och slutligen kyrkan, som nu gjordes i sten och invigdes i augusti 1727. Ett år senare blev också piporgeln klar. Kyrkan ligger på en tomt öster om det nedbrunna kapellet som pendang till brukskontoret. Härifrån sträcker sig Prästgatan fram till herrgården. Arkitekten är okänd; namnet Joseph Gabriel Destain har föreslagits. Kyrkan är byggd i en enhetlig karolinsk barockstil.
Inga större förändringar har skett sedan byggnadstiden. En renovering1962–1963 under ledning av Jörgen Fåk omfattade bland annat en yttre omputsning och omläggning av taket. Interiören målades om och den fasta inredningen rengjordes. Flertalet bänkar försågs med något bakåtlutande ryggstöd och bredare sitsar. Vid den senaste renoveringen 1994 lades taket om på nytt och fasaden avfärgades.
1912: August Strindbergs bror Olof berättar i ett brev den 14 februari att man prydde kyrkan inför invigningen av en ny orgel. Det som avsågs var ett harmonium, som till en början placerades vid sidan om orgelhuset.
1914: Kantorn, som inte behärskade piporglar, klagade på att han inte kunde se och höra prästen. Därefter togs piporna bort ur ryggpositivet och harmoniet placeras bakom ryggpositivets fasad.
1933: Orgelrörelsen nådde vid denna tid Sverige och Bertil Wester, Stockholm, gjorde ett program för iståndsättning av Cahmanorgeln. John Vesterlund, Lövstabruk, utförde arbetet och återställde ryggpositivets innandöme, vilket varit undanställt. Det enda större ingreppet var att ryggpositivet erhöll pneumatiskregistratur, vilket visade sig vara ett missgrepp. John Vesterlund nödgades tillverka omkring 100 nya pipor till ryggpositivets mixtur, samt fem till Vox humanan i samma verk. Bälgverket kompletterades med en stor magasinsbälg och i oktober återinvigdes orgeln med Gunhild Schedin vid spelbordet.
1946: En reparation utfördes av Bo Wedrup och Eric Dalin, Uppsala.
1963-1964: Marcussen & Søn restaurerade orgeln. Ryggpositivets pneumatiska registratur ersattes med den ursprungliga mekaniska och 1933 års mixtur- och Vox humana-pipor byttes ut mot nya. Det ursprungliga bälgverket lämnades orört, men den 1933 insatta magasinsbälgen ersattes med regulatorbälgar. De sista resterna av oliksvävig temperering togs bort.
2006: Efter en dokumentation av orgelkonsult Carl-Gustaf Lewenhaupt utförde orgelbyggare Mats Arvidsson, Stallarholmen, en noggrann restaurering. Han avlägsnade de av Marcussen & Søn ditsatta regulatorbälgarna och återställde det ursprungliga bälgverket, dock med bibehållande av Olof Schwans förändringar. Han tog också bort Marcussens pipförlängningar av alltför hård metall och bytte ut nytillverkade pipor mot sådana med mer korrekt legering. Arbetet med stämning och intonation utfördes av Åkerman & Lund Orgelbyggeri, varvid instrumentet fick en vältempererad stämning. Orgeln återinvigdes 2006 av ärkebiskopemeritusGunnar Weman med församlingens kontrollant Mats Åberg vid spelbordet.
Bonnier, Ann Catherine; Sjöström, Ingrid (2013). ”Musik för protestanter : Orgeln i Lövsta bruks kyrka”. Kyrkornas hemligheter. Stockholm: Medström. sid. 170-173. Libris13475437. ISBN 978-91-7329-111-8
Referenser
Noter
^Abrahamsson Hülpers, Abraham (1773) (på svenska). Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter särdeles om Orgwerks Inrättningen i Allmänhet jemte Kort Beskrifning öfwer Orgwerken i Swerige. Västerås: Johan Laurentius Horrn. sid. 255-256. Libris2413220
^Snyder Kerala J., red (2002) (på engelska). The organ as a mirror of its time: north European reflections, 1610-2000. New York: Oxford University Press. sid. 138-141. Libris4615141. ISBN 0195144147
