Stundom benämns växten oegentligt kungsmejram,[1] men kungsmynta är bara nära släkt med mejram(Origanum majoranaL.). Kungsmejram och kungsmynta är alltså inte synonyma namn.
I odlad form och i matbutikernas kryddhyllor kallas växten vanligen oregano (uttal: [ɔrɛ'ɡɑːnɔ] [2] eller [ɔ'reːɡanɔ] [3][4])
Beskrivning
Kvast
Kungsmyntan är en flerårig ört, som kan bli upp till en halv meter hög. Den blommar under högsommaren med rödvioletta små blommor i kvastlika samlingar.
En speciell egenskap hos växten, liksom exempelvis hos pors och pepparmynta, är att den på grund av eteriska oljor omger sig med en tydlig doft, även när den inte blommar. Exempel på dessa oljor är tymol, karvakrol och p-Cymol. Dessutom innehåller kungsmynta diverse garvämnen och bitterämnen.
En kultursort av kungsmynta är lågväxande oregano (Origanum vulgare 'Compactum'). Det är denna kultivar som tillsammans med den vanliga kungsmyntan (Origanum vulgare) framför allt har använts som krydda på pizza och andra tomatbaserade rätter.
Till skillnad från huvudarten är den osäkert härdig på friland i nordliga klimat, vilket är föga underligt, eftersom hela mejramsläktet härstammar från de varma trakterna kring Medelhavet. Ej heller den närbesläktade arten mejram (Origanum majorana) är härdig i Skandinavien.
Skogsbryn, bergknallar steniga snår. Kalkgynnad. Torrt och soligt.
Användning
Vid skörd klipps stjälken någon decimeter upp från marken och hängs på tork på en mörk plats. När den är torr kan bladen lätt repas av, som sen förvaras torrt.
Bladen används som krydda i olika sammanhang. Den krydda som i Sverige saluförs som oreganum är dock ofta en blandning av de torkade bladen från underarten grekisk oregano, och sorten Compactum.
Kungsmynta används även för smaksättning av öl (därav benämningen spansk humle) och surrogat för te. Vid växtfärgning ger växten brunröda nyanser åt ylle.
Kungsmynta har även ansetts ha magiska egenskaper, till exempel vid häxbesvärjelser och exorcism. Ett udda bruk anges av Arvidh Månson i "En mycket nyttigh Örta-Book" från 1642: "Lagen af denna ört och blandad med kvinnomjölk, låten uti öronen, borttager örnavärk". I Christiern Pedersens En nøttelig Legebog ffaar ffattige och Rige tryckt i Malmö 1533 anges kungsmynta (origanus konunger bota huvudvärk. En handskrift från 1400-talet vid Vadstena kloster, avsedd att användas vid Nådendals kloster, utgiven av G. E. Klemming som bygger på denna skriver om kungsmyntan ...ene yrt som hether origanus som kallas konungher oppo swänsko, han maa opspotta allan sywkdom aff howit..[5]
SläktnamnetOriganum kan etymologiskt härledas från grekiskans ὀρίγανον ὄρος (origanon oros), som betyder "berg", och verbet γανοῦσθαι (ganousthai) som betyder "att tycka om". Detta skulle fritt kunna översättas med "bergens prydnad".[7]Oreganum är sedan en förvanskning när ordet origanum lånats in i andra språk.
Artepitetetvulgare kommer av latinets vulgus som betyder "folkhop" eller "allmänhet". Vulgare kan här tolkas som "vanlig" eller "allmän".
Benämningen dosta förekommer i Närke[8] Anmärkningsvärt är att i Småland finns ett dialektalt verbdosta, som betyder att lukta, dofta.[8] Detta kan antas ha ett sammanhang med växtens egenskap att sprida doft omkring sig, och vara en anledning till att hela växten givits det traditionella namnet dosta.
Förleden kungs i kungsmynta kan förklaras av att man förr använde kungs som ett förstärkningsord: Med kungligt bra menades att något var av högsta kvalitet, såsom det krävdes på kungliga slottet. Kungsmynta är alltså en mynta av utomordentlig kvalitet.[källa behövs] Motsvarande nutida förstärkningsord är exempelvis jätte. Exempel: Det smakade jättegott.
Kungsmynta odlas ofta för sina egenskaper som kryddväxt, men även som prydnad. Ett flertal sorter finns att tillgå på marknaden. Flera av sorterna är dåligt härdiga i kallare klimat.
.svg)
![[3]](http://linnaeus.nrm.se/flora/di/lamia/origa/origvuln.jpg){kind=link}
![[4]](http://linnaeus.nrm.se/flora/di/lamia/origa/origvulv.jpg){kind=link}
