Den äldre stavningen Nerike lever kvar bland annat i tidningen Nerikes Allehandas namn.
Etymologi
Namnet Närke (Neeric 1165–81) anses komma av ett ord, när, som används om smala höjdsträckningar och sund. Det är samma ord som finns i namnet Norrbyås (Nerboahs 1275). ”När-” kan syfta på åsen där Norrbyås kyrka ligger. Vad resten av ortnamnet betyder är inte klarlagt.[3] Landskapet omnämns i Florenslängden från 1103, i sin latinska form Nehr.[4]
Historia
I landskapet finns 5 200 bevarade fornlämningar. Med övergången till bondenäring omkring 4000 f.Kr. ökar fynden märkbart, exempelvis av importerade flintyxor. Från slutet av bondestenåldern är ett mindre antal av hällkistor, vars form skiljer sig en del från den allmänna formen i södra Sverige, och de är några av de nordligaste förekomsterna av hällkistor i landet. Även bronsåldern och järnåldern har fornminnen av de vanliga slagen, samt enstaka mer unika fynd.
Närke vid Hjälmarens och Vätterns utvikningar var emellertid ett omtvistat gränsområde som länge sammanräknades med Götalandet och hörde till dess rike.[5]
Slättbygderna i Närke befolkades tidigt, och här finns många fornlämningar, till exempel domarringar och även runstenar som Nasta runsten.[6] Ett flertal fornborgar finns runt om en del slättbygder varav Tarstaborg i Sköllersta är mycket stor och välbyggd. Troligen tillhör den mitten av järnåldern och bör vara samtida med de fåtal kungshögar som finns i landskapet.
De tidigaste uppgifterna om Närkes omfattning från början av 1300-talet anger ungefär samma gränser som nu. I norr räknades emellertid även Noraskog till Närke. Närke, som ursprungligen var delat i tre tredingar, utgjorde en egen lagsaga och ägde en lagbok, som stadfästes av Magnus Ladulås men som senare gick förlorad. Landskapstingen hölls under 1300-talet i Mosås och Kumla, senare i Örebro. Den kungliga förvaltningen utövades av fogden på Örebro slott. Närke tillhörde från 1170 Strängnäs stift. Skattepersedlarna var korn, smör och fläsk samt i landskapets bergslagstrakter osmundjärn. Antalet hushåll i Närke uppskattades 1570 till omkring 3 400, motsvarande en befolkning på bortåt 20 000.
Närkes omfattning var från början av 1300-talet ungefär som nu. I norr räknades emellertid även Noraskog intill 1570-talet till Närke. Närke var ursprungligen delat i tre tredingar och utgjorde en egen lagsaga, Närkes lagsaga. Ur lagsagan överfördes 1617 Noraskogs socken till Västmanlands och Dalarnas lagsaga. 1817 tillfördes Karlskoga härad till lagsagan och 1827 resten av Värmland, varvid lagsagans namn ändrades till Närkes och Värmlands lagsaga. Alla Närkes härader förutom Sundbo (och Noraskog) ingick i Örebro slottslän.
Mellan 1654 och 1779 ingick Närke i Närkes och Värmlands län för att från 1779 ingå i Örebro län.
Områden i Närke som sedan överförts till andra län:
År 1878 överfördes Regna skate i Övre Svennevads eller Bo socken till Regna socken i Östergötlands län. I Regna skate ingick gårdarna Tyrisfall, Anderstorp, Djurslanda, Mörtsjö, Malma och Botten. Området tillhör sedan 1971 Finspångs kommun.
Dessutom ligger Örebro stad inom landskapet men utanför häraderna och med egen jurisdiktion (Örebro rådhusrätt) och fögderi, Örebro stads fögderi. Samma med Askersunds stad som hade egen jurisdiktion till 1948 (Askersunds rådhusrätt) då staden lades under Västernärkes domsaga. 1942 bildades Kumla stad som saknade egen jurisdiktion.
Fögderier, domsagor, tingslag och tingsrätter
Se respektive härad.
Kommuner 1952 från 1971
Landskapet bestod 1952 till 1971 av följande kommuner:
De mellersta delarna av Närke upptas av Närkeslätten, en bördig och uppodlad slätt söder och väster om Hjälmaren. Slätten fortsätter in i såväl Västmanland som Södermanland. I norr finns Käglans skogsplatå (111 meter över havet), som i sin nordligaste del stupar brant ner mot Arbogaån. I västra delen av Närke finns en markerad bergshöjd, Kilsbergen, som också fortsätter in i Värmland och Västmanland. I Kilsbergen återfinns Närkes högsta topp, Tomasbodahöjden, 298 meter över havet Där återfinns också Lekebergslagen. Söder om Kilsbergen vidtar skogen Tiveden, och där går gränsen mot Västergötland. I söder har Närke strandlinje mot Vättern. Här finns en mindre insjöskärgård. På gränsen mellan Närke och Östergötland ligger den karga och ödsliga bergssträckningen Tylöskogen. Vätterbygden med Askersund som centrum har svaga kontakter med resten av Närke. Istället är förbindelserna sedan gammalt riktade mot Västergötland och Östergötland.[8]
De största vattendragen i Närke är Letälven, som utgör gräns mot Värmland, och Arbogaån, som utgör gräns mot Västmanland. Det största vattendrag som inte utgör landskapsgräns utan verkligen flyter inuti Närke är Svartån. Näst störst är Kvismare kanal.
Närkes största sjö är Vättern, på andra och tredje plats kommer Hjälmaren och Skagern. Dessa tre sjöar ligger dock bara delvis inom Närke, den största sjön som ligger helt inom landskapet är Sottern (29 km²).
Den äldsta berggrunden i Närke tillhör den svekokarelska provinsen eller svecofennium, och bildades för 1,9-1,75 miljarder år sedan. Typiska bergarter från den tiden är omvandlande metamorfa bergarter av vulkaniskt ursprung, så kallade metavulkaniter såsom leptiter, leptitgnejser, och hälleflinta. Andra vanliga bergarter i Närke från svekokarelsk tid är skiffrar och urkalksten. Den svekokarelska berggrunden bildades i en forntida kontinentnära havsmiljö med omfattande vulkanism. Den svekokarelska berggrunden vi ser idag utgör de nederoderade "rötterna" till dessa bergskedjor, och den dåtida markytan uppskattas ligga minst två km över nuvarande nivå. Berggrunden har också för omkring 1,87 miljarder utsatts för en oklar veckning, där en nyare teori säger att denna veckning kan vara resultatet av massivt meteoritnedslag med en kraterbildning på 220 km och där centrum i kraterbildningen låg nära dagens Västerås (Herbert Henkel)[källa behövs]. Det förklarar bland annat den ringformation av malmkroppar och urkalkstenar bl.a. i Närke, Bergslagen, Västmanland, Södermanland och norra Östergötland. Vid denna tid uppstår den så kallade Örebrograniten. Väster om Närke, vid en så kallade subduktionszon, uppstår en bergskedja för omkring 1,6-1,8 miljarder år sedan. Tivedens graniter är resterna av denna bergskedjebildning (orogenes). Vissa spår från den så kallade jotniska tiden (jotnium) för 1,6-1,3 miljarder år finns även här och var, bland annat som röd jotnisk sandsten. För ca en miljard år sedan sker en kontinentalkollision, troligen med paleokontinentenAmazonaskratonen (ungefär våra dagars Venezuela) och nedbrytningen av den bergskedjan i Västergötland bildar den sedimentära formation som kallas "Visingsöserien". Den finns synlig i Närke söder om Askersund, till exempel i Rökneön. När Amazonaskratonen lossnade för cirka 650 miljoner år sedan uppkom den gravsänka som idag utgörs av sjön Vättern. Visingöseriens sedimentära bergarter finns framförallt bevarade i Vätterns gravsänka och dessa bergarters tjocklek uppgår till omkring 1 000 meter.[källa behövs]
Området höjs sedan över havet över en lång geologisk period som kallas vendium, ca 550 - 620 miljoner år sedan, och bildar det så kallade Subkambriska peneplanet, som Närkeslätten idag utgör en nedsänkt del av. För ca 550 miljoner år sedan, i början av kambrium, återkommer havet, nu med mängder av fossiler från den tid då flercelliga djur "plötsligt" uppkommer. I de kambriska sedimenten på Närkeslätten kan man bland annat finna fossil av trilobiter, maskar, brachiopoder, sjöstjärnor m.m. Särskilt fossilrik är den välbevarade gröna skiffern. I slutet av kambrium avsätts också den olje- och uranrika alunskiffer som har brutits bland annat i Kvarntorp 1941-1961 (80 miljoner ton). I epoken ordovicium avsätts ett 50 meter tjockt lager av kalkstenar som innehåller rikligt med ortoceratiter, en slags bläckfisk. Silurtidens skiffrar som har legat överst har eroderats bort. För omkring 250 miljoner år sedan sänks Närkeslätten, troligen på grund av Hercynska orogenesen.
(Faktaunderlaget i detta avsnitt bygger på böckerna ”Trilobiterna i Närke” J.Johansson, Anders Anderberg, ISBN 91-7260-541-3 samt "Geologiska sevärdheter i Örebro län". J. Johansson (egen utgivning) www.sverigesfossilmuseum.se