Klintmurarbi

Klintmurarbi Status i världen: Livskraftig (lc)
Klintmurarbi, hona
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Understam	Sexfotingar Hexapoda
Klass	Insekter Insecta
Ordning	Steklar Hymenoptera
Överfamilj	Bin Apoidea
Familj	Buksamlarbin Megachilidae
Släkte	Murarbin Osmia
Undersläkte	Helicosmia[3]
Art	Klintmurarbi O. niveata
Vetenskapligt namn
§ Osmia niveata
Auktor	Fabricius, 1804[4]
Synonymer
Apis fulviventris Panzer 1798 Anthophora niveata Fabricius 1804 Osmia fulvicornis Latreille 1809 Osmia minuta Bramson 1879 Osmia sieversi Morawitz 1886 Osmia carneiventris Dours 1887 Osmia fulviventris albiscopa Alfken 1914[5]
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Klintmurarbi (Osmia niveata) är ett solitärt bi i familjen buksamlarbin.

Utseende

Ett ganska slankt bi med svart grundfärg, som speciellt hos hanen har metallglans.[2] Honan har gråbrun päls som bleknar med åren; bland annat den nordeuropeiska formen har röda pollensamlingshår på buken[2][5]. Hanen har längre päls än honan, och mer i rödbrunt. Även här bleknar pälsen med åldern till mer gulbrunt/gråaktigt.[2] Arten blir 9 till 10 mm lång[2], i undantagsfall från 8 mm till 13 mm[5].

Ekologi

Klintmurarbiet är ett värmeälskande bi som gärna uppehåller sig i skogsbryn och närliggande torrängar med tillgång på korgblommiga växter, speciellt väddklint, men även tistlar med kraftiga blomkalkar.[2] Utöver korgblommiga växter kan den även flyga till familjerna korsblommiga växter, näveväxter, kransblommiga växter och strävbladiga växter.[6] I Skandinavien flyger arten under juni och juli,[2] medan den på kontinenten kan flyga ända från början av maj till början av augusti[6].

Fortplantning

Honan bygger larvbona i murket trä, gärna i existerande hål efter andra insekter som skalbaggar,[6] eller kraftigare, ihåliga växtstjälkar[2]. Den använder också gärna gamla bilbatterier och bihotell[a]. Tänkbara boparasiter är pansarbina stampansarbi (Stelis phaeoptera) och bandpansarbi (Stelis punctulatissima).[6]

Utbredning

Utbredningsområdet omfattar Europa och Nordafrika från Kanarieöarna till södra Skandinavien och österut från norra till sydvästra Asien.[1]

Globalt sett är arten klassificerad som livskraftig ("LC") av Internationella naturvårdsunionen (IUCN).[1]

Status i Norden

I Norden förekommer arten enbart i Danmark[1] sedan den dött ut i Sverige. I Sverige har den endast påträffats i Blekinge (senast funnen 1938) samt i Skåne (senast påträffad 1969). Tidigare uppgifter om en mer omfattande svensk utbredning beror på förväxling med fibblemurarbiet (Osmia leaiana). Den var tidigare rödlistad som akut hotad ("CR"), men det ändrades till nationellt utdöd ("RE") 2020. Arten har främst minskat på grund av övergång till storskaligt jordbruk. Övergödning och minskad markstörning (artens främsta värdväxt, väddklinten, gynnas faktiskt av markstörning) kan också ha spelat roll, liksom födokonkurrens (om de minskande väddklintresurserna) med stortapetserarbin och humlor.[2]

Även i Danmark är arten mycket sällsynt: Fram till 2017, då den hittades på Møn, hade den bara observerats vid tre tillfällen.[7]

Kommentarer

1. Bihotell är en människotillverkad konstruktion, ofta av rör i trä eller papp, som solitärbin utnyttjar som larvbon

Referenser

1. ^ [ ] Lhomme, P. 2014 Osmia niveata . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 30 oktober 2019.
2. ^ [ ] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Klintmurarbi Osmia niveata”. Artdatabanken. https://artfakta.se/artinformation/taxa/103190/detaljer. Läst 8 juli 2023. 
3. ”Osmia niveata Fabricius, 1804” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Osmia+niveata. Läst 29 juli 2013. 
4. ”Osmia niveata (Fabricius, 1804)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=756959. Läst 29 juli 2013. 
5. ^ [ ] Razeyeh Khodaparast & Alireza Monfared (2013). ”Taxonomic Studies on Osmiine Bees (Hymenoptera, Apoidea: Megachilidae) of Fars Province (Iran)” (på engelska) (PDF, 0,98 MB). Entomofauna (Ansfelden) 34 (19): sid. 10. ISSN 0250-4413. https://www.zobodat.at/pdf/ENT_0034_0229-0260.pdf. Läst 15 oktober 2019. 
6. ^ [ ] A Jukes (2019). ”Osmia niveata (Fabricius, 1804)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. https://www.bwars.com/bee/megachilidae/osmia-niveata. Läst 30 oktober 2019. 
7. Henning Bang Madsen, Kent Runge Poulsen, Claus Rasmussen, Isabel Calabuig & Hans Thomsen Schmidt (2018). ”Fire bier nye for den danske fauna (Hymenoptera, Apoidea, Apiformes)” (på danska) (PDF, 30,8 MB). Entomologiske Meddelelser 86 (1-2): sid. 4. ISSN 0013-8851. Arkiverad från originalet den 30 oktober 2019. https://web.archive.org/web/20191030141929/https://pure.au.dk/portal/files/137756135/_Madsen_2018_14242_.pdf. Läst 30 oktober 2019.