sv Pansarbin

	Pansarbin
	Stelis costalis, nordamerikansk art.
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Leddjur; Arthropoda
Understam	Sexfotingar; Hexapoda
Klass	Insekter; Insecta
Ordning	Steklar; Hymenoptera
Underordning	Midjesteklar; Apocrita
(orankad)	Gaddsteklar; Aculeata
Överfamilj	Bin; Apoidea
Familj	Buksamlarbin; Megachilidae
Släkte	Pansarbin; Stelis
Vetenskapligt namn
	§ Stelis
	Prickpansarbi.
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Pansarbin (Stelis) är ett släkte solitära bin i familjen buksamlarbin. De lever som boparasiter i bon av andra bin.

Beskrivning

Pansarbina har svart, eller i Nordamerika även grönt till blått metallglänsande grundfärg; ibland svart med gula markeringar. De har mycket gles behåring, särskilt på bakkroppens ryggsida, som nästan helt saknar sådan. Arterna är mycket små till medelstora; kroppslängden varierar från 3 till 14 mm. De svenska arterna ligger dock mellan 5 och 9 mm.^[1] Pansarbina har ett extra kraftigt hudskelett (kutikula) för att motstå angrepp när de tränger in i värdbinas bon.

Utbredning

Utbredningsområdet är stort, det sträcker sig från Västeuropa till Mongoliet och Sydostasien, omfattar Nord- till Mellanamerika, samt omfattar även Nordafrika, Kenya och Sydafrika. I Europa finns 20 arter, och i hela världen omkring 100.^[1]

Arter i Sverige och Finland

Av nedanstående 7 arter finns 4 i Sverige varav 1 är rödlistad^[1]. I Finland finns alla arterna varav 1 är rödlistad^[2].

väggpansarbi (Stelis breviuscula)
prickpansarbi (Stelis ornatula)
stampansarbi (Stelis phaeoptera) Sårbar i Sverige
bandpansarbi (Stelis punctulatissima)
Stelis signata (laikkutöpömehiläinen på finska) Nära hotad i Finland, saknas i Sverige
Stelis minima (kääpiötöpömehiläinen på finska) Saknas i Sverige
Stelis minuta (pikkutöpömehiläinen på finska) Saknas i Sverige

Ekologi

I Europa flyger arterna som längst mellan maj och september.^[3]

Pansarbina är boparasiter hos andra bin, som väggbin, blomsovarbin, murarbin, gnagbin och ullbin. Honorna lägger ett ägg i en av värdbiets larvceller när denna har fyllts med näring. Larven dödar därefter värdlarven och lever av den insamlade näringen.^[1] Till skillnad från de flesta boparasitiska bin dödar inte alltid pansarbinas larver värdlarven eller -ägget just efter kläckningen, utan kan vänta tills den träffar på värdlarven medan pansarbilarven äter av pollenförrådet. Vissa pansarbin (som Stelis nasuta) kan lägga flera ägg i samma larvcell; de resulterande larverna delar på matförrådet.^[3]

Källor

^ [a b c d] Björn Cederberg (2020). ”Pansarbin Stelis”. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/1005535. Läst 19 juli 2020.
^ Juho Paukkunen (2019). ”pansarbin – Stelis”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204390. Läst 19 juli 2020.
^ [a b] ”Düsterbienen · Stelis” (på tyska). Wildbienen. http://www.wildbienen.de/eb-steli.htm. Läst 19 juli 2020.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör pansarbin.
Bilder & media

[ADB-1] [a b c d] Björn Cederberg (2020). ”Pansarbin Stelis”. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/1005535. Läst 19 juli 2020.

[FAC-2] Juho Paukkunen (2019). ”pansarbin – Stelis”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204390. Läst 19 juli 2020.

[WB-3] [a b] ”Düsterbienen · Stelis” (på tyska). Wildbienen. http://www.wildbienen.de/eb-steli.htm. Läst 19 juli 2020.

[1]

[2]

[3]