Jakobinskatgök[2] (Clamator jacobinus) är en fågel i familjen gökar inom ordningen gökfåglar med en för fåglar ovanlig utbredning i både södra Asien och Afrika.[3]
Utseende och läten
Jakobinskatgöken är en medelstor (33 cm), svart och vit gök med en tydlig tofs i nacken. Ovansidan är svart med vit vingfläck och vit spets på stjärten, medan undersidan är vit. I flykten är de vita teckningarna på vingarna och den långa, kilformade stjärten karakteristisk. Ungfågeln är sotbrun ovan och gulaktig under.[4]
I Afrika uppvisar underarterna serratus och pica två varianter, förutom den svartvita även en svart med endast vitt på vingen. I Centralafrika har en helt rostfärgad variant också noterats.[5]
Lätet är ett genomträngande och metalliskt "piu... piu... pee-pee piu, pee-pee piu".[6]
Utbredning och systematik
Jakobinskatgök är en av få arter som förekommer både i Indien och i Afrika söder om Sahara. Den delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]
Clamator jacobinus jacobinus – södra Indien och på Sri Lanka
Arten häckar även i västra Jemen och möjligen sydvästra Saudiarabien, antingen underarten pica eller ett obeskrivet taxon.[7] Under flyttningen passerar den även Oman.[7] Ett märkligt fynd finns från Finland, 11 september 1976, men hittills har det betraktats som icke-spontant.[7].
Levnadssätt
Jakobinskatgöken förekommer huvudsakligen i torrt busklandskap eller öppen skogsmark och undviker både tät skog och de allra torraste miljöerna.[5][8] Den lever av insekter, framför allt fjärilslarver som den plockar på eller nära marken, men även frukt.[9]
Den lägger äggen snabbt på morgonen, ofta medan fågeln sitter på bokanten och över värdfågelns ägg, vilket resulterar att de ibland knäcks.[9] I Afrika distraherar hanen värdfågeln medan honan lägger.[5] Olikt flera andra gökar kastar gökungen inte ut värdparets ägg.[5] Den kan lägga flera ägg i varje bo och vid ett antal tillfällen har två flygga ungar noterats.[9] Skriktrastar häckar generellt kooperativt genom att andra individer utöver föräldrarna hjälper till och en unge jakobinskatgök har observerats bli matad av hela fyra indiska skriktrastar.[15][16]
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som generellt vanlig, eller åtminstone inte ovanlig.
I kulturen
I Indien anses jakobinskatgökens ankomst varsla om den annalkande monsunen.[17] Den har associerats med en fågel i hinduisk mytologi och poesi känd som chataka (Sanskrit: चातक)[18][19], beskriven som en fågel med en näbb ovanpå huvudet som väntar på regn för att släcka törsten.[20] Poeten Kalidasa använde det i sitt verk "Meghadoota" som en metafor för djup längtan och denna tradition fortlevde i kommande litterära verk.[21]Satya Churn Law noterade dock att i Bengalen associeras chataka i Sanskrit snarare med parkiora som i fångenskap endast ska dricka vatten från dagg, vilket föreslås vara grunden till idén om fågeln som bara drack regndroppar.[22] För att komplicera det ännu mer har det anmärkts att på bengaliska kan chatak också syfta på sånglärkor.[23]
Namn
Fågelns svenska och vetenskapliga namn syftar på munkar av Dominikanerorden, i Frankrike kallade jakobiner eftersom klostret i Paris var kopplat till S:t Jakobs kyrka, idag försvunnen. Dessa hade likt fågeln svarta och vita kläder.[24]
^ [ab] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^Grewal, B.; Harvey, B.; Pfister, O. 2002. A photographic guide to the birds of India. Christopher Helm, London.
^ [abcde] Payne, RB (2005). The Cuckoos.. Oxford University Press. sid. 49, 320–325
^Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
^ [abc] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist (första). Barcelona: Lynx Edicions. sid. 128. ISBN 978-84-941892-9-6
^Rasmussen, PC; JC Anderton (2005). Birds of South Asia: The Ripley Guide. 2. Smithsonian Institution & Lynx Edicions. p. 225.
^ [abc] Gaston, AJ (1976). ”Brood Parasitism by the Pied Crested Cuckoo Clamator jacobinus.”. Journal of Animal Ecology 45 (2): sid. 331–348. doi:10.2307/3878.
^Mitra, Sarat Chandra (1924). ”Studies in Bird-Myths. No. III.—On two Aetiological Myths about the Sky-Lark”. Quarterly Journal of the Mythic Society 14 (2): sid. 106–110.>
^Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
_%E0%B4%95%E0%B5%8A%E0%B4%AE%E0%B5%8D%E0%B4%AA%E0%B5%BB_%E0%B4%95%E0%B5%81%E0%B4%AF%E0%B4%BF%E0%B5%BD_(32247118285).jpg)
_with_a_catterpillar_W_IMG_4009.jpg)
.jpg)
