Gökar

Gökar
Gulnäbbad regngök (Coccyzus americanus)
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Gökfåglar Cuculiformes
Familj	Gökar Cuculidae
Vetenskapligt namn
§ Cuculidae
Auktor	Vigors, 1825
Släkten
Se text
Jättegök (Scythrops novaehollandiae)

Gökar (Cuculidae) är en fågelfamilj i ordningen gökfåglar (Cuculiformes).[1][2][3]

Familjen omfattar bland annat den europeiska göken, tuppgökar, koelgökar, malkohor, kouagökar, skatgökar, glansgökar, sporrgökar och anier. De två senare placeras ibland i de två egna familjerna Centropodidae och Crotophagidae. Tillsammans med sina två närmast släktingar, trappfåglarna och turakofåglarna, utgör gökfåglarna gruppen Otidimorphae.

Generellt är gökar mellanstora smala fåglar. De lever i häckar i träd, men en stor del även på marken. Familjen finns över stora delar av jorden, med flest arter i tropikerna. Vissa arter är flyttfåglar. De lever av insekter, larver, andra smådjur och även frukt. Vissa arter är boparasiter, vilket innebär att de lägger ägg i andra arters bon, men majoriteten tar hand om sina egna ungar.[4]

Gökar har spelat en roll i kulturen i tusentals år, och förekommer exempelvis i grekisk mytologi. I Indien anses gökar vara heliga medan de i Japan förknippas med obesvarad kärlek.

Systematik

Gökarna är enda familjen i ordningen gökfåglar, närmast släkt med trappfåglar och turakofåglar. DNA-studier[5] har klarlagt systematiken inom familjen enligt nedan. Släktesindelning och artantal följer IOC:

Underfamilj Crotophaginae

• Guira – guiragök
• Crotophaga – tre arter

Underfamilj Neomorphinae

• Tapera – stripgök
• Dromococcyx – två arter
• Morococcyx – trastgök
• Geococcyx – två arter tuppgökar
• Neomorphus – fem arter amerikanska markgökar

Underfamilj Couinae

• Carpococcyx – tre arter asiatiska markgökar
• Coua – tio arter på Madagaskar

Underfamilj Centropinae

• Centropus – 29 arter sporrgökar

Underfamilj Cuculinae

• Rhinortha – rostgök, tidigare i Phaenicophaeus
• Ceuthmochares – två arter gulnäbbar
• Taccocua – sirkeermalkoha, tidigare i Phaenicophaeus
• Zanclostomus – rödnäbbad malkoha, tidigare i Phaenicophaeus
• Phaenicophaeus – sju arter malkohor
• Rhamphococcyx – sulawesimalkoha
• Dasylophus – två arter malkhohor, varav luzonmalkohan ibland lyfts ut till det egna släktet Lepidogrammus
• Clamator – fyra arter skatgökar
• Coccycua – tre arter
• Piaya – två till tre arter
• Coccyzus – 13 arter regngökar och ödlegökar
• Pachycoccyx – tjocknäbbad gök
• Microdynamis – dvärgkoel
• Eudynamys – två till tre arter koelgökar
• Urodynamis – långstjärtad koel
• Scythrops – jättegök
• Chrysococcyx – sex arter glansgökar
• Chalcites – åtta arter glansgökar
• Heteroscenes – blekgök
• Caliechthrus – vitkronad gök
• Cacomantis – elva arter buskgökar
• Cercococcyx – tre arter långstjärtsgökar
• Surniculus – fyra arter drongogökar
• Hierococcyx – åtta arter hökgökar, tidigare i Cuculus
• Cuculus – elva arter

Noter

1. Ericson, P.G.P. (2006). ”Diversification of Neoaves: integration of molecular sequence data and fossils”. Biology Letters 2 (4): sid. 543–547. doi:10.1098/rsbl.2006.0523. PMID 17148284. PMC: 1834003. Arkiverad från originalet den 7 mars 2008. https://web.archive.org/web/20080307225744/http://biology-web.nmsu.edu/houde/Ericson_et_al_2006.pdf. 
2. Hackett, S.J. (2008). ”A Phylogenomic Study of Birds Reveals Their Evolutionary History”. Science 320 (5884): sid. 1763–1768. doi:10.1126/science.1157704. PMID 18583609. 
3. Jarvis, E.D. (2014). ”Whole-genome analyses resolve early branches in the tree of life of modern birds”. Science 346 (6215): sid. 1320–1331. doi:10.1126/science.1253451. PMID 25504713. 
4. Janice M. Hughes (1996). ”Phylogenetic Analysis of the Cuculidae (Aves, Cuculiformes) Using Behavioral and Ecological Characters” (på engelska). The Auk 113 (1). https://www.jstor.org/stable/4088931. 
5. Sorenson, M.D., and R.B. Payne (2005), Molecular systematics: Cuckoo phylogeny inferred from mitochondrial DNA sequences in “The Cuckoos”, pp.68-94 (R.B. Payne, ed.), Oxford University Press, Oxford.